På gården på ett dagis där jag var för att barnen skulle leka en stund: 2-åring drar ner annan 2-åring i kön till rutschkanan . En ung dagisfröken går helt sonika fram och drar ner den nerdragande 2-åringen och deklarerar "se, hur det känns ! och bla, bla, bla... "
Jag kunde inte hålla mej 8) utan medan "den unga" tröstade "offret" så gick jag fram till "förövaren" (som gallskrek i sanden...) och berättade hur man gör när man köar på rutschkanan. I handling givetvis. Så berättade jag att man VÄNTAR och när den som är före har åkt, ja, DÅ kan man åka. Puttas man kan man tyvärr inte vara med. Då får man sitta på bänken och titta på.
Så kom då "offret" och "den unga". Min "förövare" fick vänta och släppa förbi "offret" och gjorde så med. Och jag sa hur BRA det var, att SÅ gör man! Så praktiskt att vänta, för då kan man ju vara med ! Därefter övade vi flera gånger och min lilla "förrövare" var nöjd. Han kunde ju vänta på sin tur \:D/ !
Jag pratade med "den unga" sedan för hon såg lite undrande ut. Då sa jag att det finns många klyschor och de flesta är sanna. Som den att "barn gör som man gör - inte som man säger". Och då kan man ju inte visa barnet att det är ok att puttas i kön. För det var ju det du gjorde; även om du inte såg det så. Utan man ska bara berätta lite praktiskt att man inte kan göra på vissa sätt för då kan man inte vara med. Och sedan visa HUR man SKA göra; det är DET som är det viktiga! Inte att "bestraffa" utan att visa, i handling, hur man gör! Hon funderade och sa att det var det klokaste hon hört på länge och hon verkade vara ärlig !
Någon dag senare kom hon fram till mej och sa: Blir man så klok av att ha tre barn?! För nu har jag gjort som du sa och det FUNKAR !!!