5-år högljudd....

[Två små semlor]

Hej på er.
Vår nu femåriga semla känner vi inte igen?!?
Rösten är HÖG nästan hela tiden. Språket blir mer och mer "prövande" med inte så trevliga ord till såväl föräldrar, farmor och lillebror. Säkert ett sätt att testa gränser och det bemöts med "så säger vi inte till varandra" och det funkar oftast med förlåt. Det stora problemet nu är ljudvolymen.

Vi pratar tyst, viskar, frågar hur fröknarna gör på dagis när det är för hög volym. Det svarar hon på och vi försöker göra samma men når inte alls fram. Hon är har full koll på att man måste ha hjälm när man cyklar för huvudet går inte att laga (som lillebrors arm när han bröt den...). Så jag säger då att "vet du - öronen går heller inte att laga om dom går sönder". Hjälper inte heller.

Det jag vet med mig är att hon tittade på lilla melodifestivalen för ett par veckor sedan. Hon älskar att sjunga och dansa och har tomma toarullar som mikrofon...! Sen har hon också hittat SVT Play och smiter iväg till datorn och kollar igen på klipp från "festivalen". Det blir en svår balans mellan att uppmuntra sången och att i nästa sekund säga "skrik inte, sjung vanligt".

I övrigt tycker jag att maten/sova funkar som vanligt. Sociala delaktigheten är ok men kan nog bli mer schemalagd och utmanande än vad den är idag. Nu är det mest hämta tidningen, duka/duka av, putsa speglar etc när det behövs.

När kompisar är närvarande pratar hon HELA tiden, dom andra får knappt en syl i vädret och blir ofta irriterade på henne för att hon säger deras namn HELA tiden. Ex: Anna kom vi går upp! Anna vi kan leka mamma/pappa/barn, Anna. Jag kan vara mamma Anna så kan du vara storasyster, så byter vi sen Anna om en stund, det är okej va?!? Så fortsätter det.... Inte konstigt kompisarna inte gillar det... Hon har ett väldigt bra ordförråd och en enormt härlig fantasi. Långa stunder i sin ensamlek är det underbart att bara lyssna på hennes utläggningar.

Långt inlägg - hoppas någon orkade läsa och hittar vad det är vi missar!
För hjälp behöver vi! Jag har letat trådar i ämnet men hittar inget som stämmer riktigt.

[Susanne*]

Hejsam mamman till semlorna
Ja du, små söta 5-6 åringar kan ibland vara lite förmycket för både sig själva och omgivningen tror jag. Mycket känslor, mycket kunskap och mycket av allt som ska ut i en form som de kanske inte alldeles behärskar. Dessutom tenderar vi föräldrar att glömma att de faktiskt inte kan allt.

Så jag tror nog på lite "back to basic". Tänk mindre barn men fortfarande med ökade krav och ökade möten på deras villkor. När en situation eskalerar och "ballar ur" så stilla dig och stilla dom en stund. Byt ämne och hitta på något nytt. Själv tenderar jag annars att ryckas med i virvelvinden och då blåser det bara än värre.

Tänk ojdå, jag hör inte vad du säger. Tänk VISA-LEDA-LÄRA och gå igenom innan hur man gör och hur man kan leka med varandra. Tänk förstås social delaktighet och att få ökad svårighetsgrad med åldern. Tänk också egentid för alla dessa funderingar som kommer ur de små raringarna. Inte tvinga fram förlåt utan tänk konsekvens och, igen, back to basic med trots och den hanteringen.

Läs forstrandelen i Barnaboken för en aha-upplevelse om skuld, skam och straff som vi ju absolut inte vill lägga på våra barn. Tänk istället konsekvens och göra gott.

Vad tror du? Kom gärna tillbaka med fler funderingar.

Kram
Susanne

[/LO]

Hej.
Jag Susanne svarar så bra och jag tänker inte komma med några råd i övrigt. Men jag har just gjort ett nytt schema hemma, som jag kan dela med mig av som tips till mer social delaktighet.

Det står:
Varje dag: Laga mat, duka, diska och plocka ur diskmaskinen, tvätta och plocka iordning i hallen och köket.
Måndagar: göra matlista inför veckan
Tisdagar: Handla
Onsdagar: Byta lakan och handdukar
Torsdagar: Plocka ordning i hela huset
Fredagar: Plocka upp rentvätt och vattna blommor

Man behöver ju inte ha exakt samma saker, se det mer som tips på struktur. Vi har ett gemensamt schema för familjen. Detta ska göras. Vem som gör vad spelar inte så stor roll, bara alla hjälps åt.

/LO