Storebror får nu en egen tråd.
Sovit gott i egen säng sedan 2 mån ålder. Nu plötsligt extremt mörkrädd. Drömmer mycket, skriker i panik ( ser paniken lysa i ögonen) vaknar och bara fortsätter skrika. Jätteängslig även dagitid, rädd för utrymmen där ingen är, skall helst sitta PÅ en, vågar inte gå själv.
Rädd för TROLL. Vill sova invid väggen, med förälder brevid. gillar inte stort tomt utrymme på ena sidan.
Delvis mitt fel som sjöng "ett stort och gammalt fult....troll" härom veckan och då kunde han inte få nog av denna sång.
JAG känner igen mig precis, var extremt mörkrädd på precis samma sätt när jag var lite och kom in till mina föräldrar i stort varje natt i säkert 3 år. (mamma la sig i min säg när jag somnat
Fick en lillebror för snart 5 månader sedan och jag tyckte att det stabiliserades här hemma under semestern. Dagis igen sedan3 v .Är ju såklart URtrotsig emellanåt.
Jag fattar ju att detta är utvecklingssteg och att han måste lösa detta mest själv. MEN HUR HJÄLPA HONOM.