Hej alla sommarglada

Först till Susan. Vi är ingen camping, men vi har både gräs och asfalt man kan ställa husvagn på. Då har man egen ingång i huset. Eller så kan man bo i huset. Eller så kan man stanna på lite mat.
Eller så vinkar ni när ni åker förbi på E4:an. Precis som ni känner.
Jag är SÅÅÅ glad så jag måste dela med mig - även här. I måndags var jag hos reumatologen i Jönköping. Läkaren tog emot mig, pratade och förklarade, beskrev och berättade.
Jag har en kronisk reaktiv artrit, trodde han. Det är en reumatisk sjukdom som för det mesta går över på några månader, men min har hållit på i 18 år. Jag har ont (när jag har ont) i stora leder. Armbågar, knän, höfter, käke. Inget i händer, handleder eller fötter.
Jag blev välkomnad av undersköterskan i receptionen som var förvånad att jag inte varit där tidigare. Det sa jag att jag hade, 1994, men då kände jag mig mest i vägen - ung tjej som inte (just då) hade speciellt mycket problem och där proverna inte visar något. Det gör de inte nu heller, men det brydde de sig inte om.
Jag har fått börja behandling med medicin och läkaren sa att den viktigaste biten är att jag tränar. Vad som helst som är fysiskt, så att jag stärker muskler. Det gör inget om det gör lite ont. Givetvis ska det inte vara smärtsamt, men den gränsen har jag inte fått veta tidigare.
Givetvis är jag lite kluven när det gäller medicinering. Jag äter cellgift (i mycket låg dos) och cortison nu i början. Det är ju gift, men å andra sidan, hjälper det mig att kunna fungera någorlunda normalt så köper jag det.
Jag är i alla fall nöjd över att ha en diagnos. Ont och besvärligt har jag haft i 18 år, även om de sista åren har varit i princip symptomfria. Men ett skov drog igång i början av detta året.
Och sen är jag så glad över att jag trivs så på jobbet. Det har jag inte gjort på många år. Det är roligt och inspirerande. I höst ska jag åka på en stor kongress i Stockholm och kanske kanske få gå på galamiddag i stadshuset. Håll tummar för att det finns plats.
Nä nu ska jag gå och lägga mig. Har varit och spelat golf och när jag kom hem var det helt tyst. Kändes nästan som att ingen var hemma, men både vår och barnens sovrumsdörrar är stängda, så jag gissar att alla sover. Det är ett jobbigt att vara på stranden en dag med barnen
/LO