svar på duracells fråga

[Gäst]

Hej!
Jag tror att ni ska korta ner läggningsproceduren till ett minimum och vara mycket bestämda med vad målet är: dags att sova, oj vad skönt!!. Brodera inte ut alla moment; tandborstning o dyl med en massa lek. Och jaga honom inte, ställ inte upp med det!! Så har i alla fall jag känt med vår äldsta som är 4,5 nu, att det är oacceptabelt med allt detta "tassande" när både vi och barnet bara är trötta. Om sagan i sängen är ett problem tycker jag att ni kan slopa den eller ta en kortsaga i soffan direkt efter middagen, typ. Och vad är det Anna skriver om äldre barn, att man ska sätta sig utanför rummet och hålla på med nåt så att barnet kan se men inte svara?? (Du får börja virka!!) Är osäker men tror att det är nåt sånt. Han vet ju precis vad som gäller så jag tror att det är en gränsdragningsfråga, faktiskt. Jag tycker ju att man kan mysa en stund i sängen tillsammans (vet att det finns delade meningar där...) det har vi alltid gjort med vår äldsta och vi har sedan gått ut för att han ska somna själv.
Men jag minns också att det var ett testande den åldern!
Lycka till,
Åsa

[annawahlgren]

Tack, Åsa B

Ja, en liten minikur för äldre barn (finns att läsa om i Tips på vägen här) är vad som rekommenderas.

Utdragna nattningar med myspys i sängen kan man naturligtvis ha, men då ska de också börja så tidigt att barnet får sin sömn och vara så önskade av alla parter att allt annat får stå tillbaka - det ska man veta med sig att man orkar med och vill. även på sikt För man lär ju barnet att det är så det ska vara, och sorg och tandagnisslan kan uppstå så fort man vill/behöver göra något eget på kvällskulan. Så det gäller att se framåt en (diger)smula