Hej,
Har en tjej på 13 månader och fick precis dagisplats till henne i höst. Jag har även två äldre barn på 5 och 8 och tänkte jobba deltid och pappan heltid. Våra äldre barn började dagis vid 16 mån och jag har väll alltid kännt att det var tidigt. Nu har jag verkligen beslutsångest skall vi verkligen sätta in vår dotter på dagis till hösten, är det vettigt eller skall jag stanna hemma ett år till? Pappan tycker att mina funderingar är obefogade då han tycker att det är klart att vi skall jobba(bättre ekonomi) och barnen kommer klara det bra. Vad är bäst för barnen, familjen ?????
Dagis eller hemma ? Hjälp
-
ms Sophie
Hej Manda,
Jag kan inte säga hur du ska göra, där kan bara din egen känsla avgöra.
Däremot tycker jag att om du har möjlighet och vill så är det ett tillfälle för dig/er att låta världen vara liten ett år till för er lilltjej.
Dagis finns alltid kvar.
Din man har rätt i ekonomin, jobbar ni båda har ni mer inkomst än när en är hemma. Men det är en annan typ av ekonomi att vara hemma med barnet länge. En "känslomässig" ekonomi som inte kan värderas i pengar.
Min känsla när det gäller barn, speciellt under 2 år, är att de mår bäst av att bara vara. Skrutta runt. Utforska. gå dit näsan pekar.
Det har de inte i samma utsträckning möjlighet till på dagis där dagarna är mer inrutade och begränsande.
Att träffa andra barn och leka och träna "socialt umgänge" kommer inte in i bilden förrän tidigast vid 2-3 års ålder.
Vad känner du? Om du inte tänker på vad pappan säger utan går på din magkänsla - vad vill du?
Hur långa dagar skulle det innebära om du arbetar deltid?
Du är redan nu inne på att du känner att det var tidig dagisstart för de äldre barnen. Är det kanske därför du tvekar denna gång, för att det går emot vad du egentligen vill och känner?
Jag vet inte om det var svar på frågan, men beslutet är ändå ditt och det ska kännas rätt för dig och er familj.
jag bollar gärna vidare om du vill
//Sophie
Jag kan inte säga hur du ska göra, där kan bara din egen känsla avgöra.
Däremot tycker jag att om du har möjlighet och vill så är det ett tillfälle för dig/er att låta världen vara liten ett år till för er lilltjej.
Dagis finns alltid kvar.
Din man har rätt i ekonomin, jobbar ni båda har ni mer inkomst än när en är hemma. Men det är en annan typ av ekonomi att vara hemma med barnet länge. En "känslomässig" ekonomi som inte kan värderas i pengar.
Min känsla när det gäller barn, speciellt under 2 år, är att de mår bäst av att bara vara. Skrutta runt. Utforska. gå dit näsan pekar.
Det har de inte i samma utsträckning möjlighet till på dagis där dagarna är mer inrutade och begränsande.
Att träffa andra barn och leka och träna "socialt umgänge" kommer inte in i bilden förrän tidigast vid 2-3 års ålder.
Vad känner du? Om du inte tänker på vad pappan säger utan går på din magkänsla - vad vill du?
Hur långa dagar skulle det innebära om du arbetar deltid?
Du är redan nu inne på att du känner att det var tidig dagisstart för de äldre barnen. Är det kanske därför du tvekar denna gång, för att det går emot vad du egentligen vill och känner?
Jag vet inte om det var svar på frågan, men beslutet är ändå ditt och det ska kännas rätt för dig och er familj.
jag bollar gärna vidare om du vill
//Sophie
Tack för dina kloka ord. Ibland behöver man bara någon att bolla med när allt snurrar i huvudet. Frustrationen blir stor när man ser att barnomsorgen i form av stora barngrupper och ont om personal inte fungerar som man önskar.
Som det ser ut nu kommer jag att börja jobba i höst ca 60 % vilket innebär att jag kommer att vara hemma två dagar i veckan. Även om jag också känner mig övertygad om att barn under 2 - 3 år mår bäst om de kan vara hemma så känns det ändå som en bra kompromiss.
Tror att det är viktigt att framöver våga ifrågasätta de "självklara" materiella och jobbrelaterade prioriteringarna och våga gå egna vägar.
Kram
Manda
Som det ser ut nu kommer jag att börja jobba i höst ca 60 % vilket innebär att jag kommer att vara hemma två dagar i veckan. Även om jag också känner mig övertygad om att barn under 2 - 3 år mår bäst om de kan vara hemma så känns det ändå som en bra kompromiss.
Tror att det är viktigt att framöver våga ifrågasätta de "självklara" materiella och jobbrelaterade prioriteringarna och våga gå egna vägar.
Kram
Manda
Hur ni gör kan ju som sagt bara ni bestämma, men jag kan berätta hur jag själv har tänkt och känt.
Mina äldsta barn föddes på 80-talet. Då var "alla" på dagis från ca 1 1/2 års ålder, så även mina. Skillnaden var t.ex. att de var 12 barn och 3 personal på avdelningarna då, mot kanske 20-25 barn och 3 personal som det ofta är nu. Jag var själv ganska ung och tyckte inte det var särskilt konstigt att lämna bort de på dagarna, eller rättare sagt, jag tänkte inte ens i de banorna att jag skulle vara hemma med de.
När jag var 34 fick jag vårt femte barn och bestämde redan från början att ha honom hemma så länge det gick, vilket blev fyra år (med extrajobb på kvällar/helger/nätter och ännu en son
). Visst var det kämpigt ibland, dels rent ekonomiskt, men även att mötas i dörren och jobba omlott, och att ibland bara få sova några timmar efter nattarbete. Men det VÄRT det, varenda minut!
När vår lilla "hoppsan" Maja föddes för drygt 5 år sedan var jag hemma med henne tills hon var 2 1/2 år. Hon har sen gått 15 timmar/vecka ända fram tills för några veckor sedan. Eftersom jag visste att hon var mitt sista barn kunde jag verkligen njuta av att vara hemma med henne, att ta dagen som den kom och göra saker tillsammans.
Mina äldsta barn föddes på 80-talet. Då var "alla" på dagis från ca 1 1/2 års ålder, så även mina. Skillnaden var t.ex. att de var 12 barn och 3 personal på avdelningarna då, mot kanske 20-25 barn och 3 personal som det ofta är nu. Jag var själv ganska ung och tyckte inte det var särskilt konstigt att lämna bort de på dagarna, eller rättare sagt, jag tänkte inte ens i de banorna att jag skulle vara hemma med de.
När jag var 34 fick jag vårt femte barn och bestämde redan från början att ha honom hemma så länge det gick, vilket blev fyra år (med extrajobb på kvällar/helger/nätter och ännu en son
). Visst var det kämpigt ibland, dels rent ekonomiskt, men även att mötas i dörren och jobba omlott, och att ibland bara få sova några timmar efter nattarbete. Men det VÄRT det, varenda minut! När vår lilla "hoppsan" Maja föddes för drygt 5 år sedan var jag hemma med henne tills hon var 2 1/2 år. Hon har sen gått 15 timmar/vecka ända fram tills för några veckor sedan. Eftersom jag visste att hon var mitt sista barn kunde jag verkligen njuta av att vara hemma med henne, att ta dagen som den kom och göra saker tillsammans.
Mamma till sju underbara barn och ett barnbarn 