Hej Kalaskakan!
Hoppas du inte misstycker, men jag går rakt på ska utan krusiduller. Baserar det här svaret på vad jag själv lärt mig av mina söner.
Mat. Unga damen verkar inte ha några problem med att äta rejält. BRA! Ökningsperioden drog i gång för en dryg vecka sedan så den är passerad. Då tycker jag att vi lägger tankarna om överlevnadsångest lite åt sidan just nu.
Vakenpass.
"Allt är ett blurr, en dimma". Japp, känner igen. Precis s tycker jag det blir när sömnen dagtid inte fungerar och det blir övertrötthet, som i sin tur ger trist vakentid osv. Jag tror att rätt åtgärd här är att få till mer ordentliga vakenpass, följt av ordentliga sovpass. 2 - 2, alltså. Så mycket mat som går inom första 90 minutrarna och sedan vaken till varje pris i ytterligare 30 min. Och är hon proppmätt efter 70 min är det inga problem (senast vid 2 mån ska man vara ner på max en timma skriver Anna). Du flaskar ju och vet ju därmed att hon fått i sig rejält. Tumma inte på två timmar vaken dock!
Sova. Därefter är det sova som gäller. 2 timmar. Här håller jag helt med Torsmamma, på mage, i vagn, med larm. En kombination av samsovning, famn och vagn verkar inte funka så bra, min erfarenhet är att det bara skapar allmän förvirrning (särskilt för frågvisa små liv). När Torsmamma skriver tredagarskur skulle jag inte dra för många paralleller till kuren med Klimp. Jag tror snarare att hon menar att man
GENOMFÖR magläge i vagnen. Ungefär; nu är det detta som gäller, punkt slut. Damen är en månad gammal, äter bra och får sina behov tillgodosedda. Nu behöver hon sova och magläget och vagnen kommer hon acceptera, så fort du har bestämt dig för att det är detta som gäller.
Attityd. För detta krävs i sin tur attityd och det är ju inte alltid det lättaste. Men du kan, det vet jag! Du har kurat Klimp som nu är en härlig 2-åring. Jag kan inte tänka mig annat än att han, liksom storebror här, av och till ställer frågor kring diverse saker. Först är man lite tvekande och spelet håller just på att dra igång när man liksom hör varningsklockorna ding, ding, ding - och så kopplar man på lite attityd och ger det besked som sonen frågade efter, varpå den annalkande cirkusen uteblir. Du känner igen dig, inte sant?
Vagning. Nu är det alltså fråga om attityd vid läggningen med påföljande vagning. För mig har poletten trillat ner i och med lillebror. Med storebror hade vi svajig sömn dagtid de första månaderna. Han var liksom din tös frågvis. När han lades och vagningen påbörjades och ögonen blev större än någonsin vrukade jag istället tänka; "
men han kanske inte är så trött, det kanske är bättre att vänta en stund. Visst kan han få sitta i babysittern vid middagsbordet en stund? Ja, vad mysigt! Då kan vi lägga honom sedan när han verkar trött..." Och visst blev han trött, övertrött naturligtvis. Och då kan man ju inte sova några 2 timmar, vilket i sin tur gjorde att matpassen inföll var 3:e timma. Skulle säga att vi hoppade rakt ner i övertrötthetsträsket, och stod upp till midjan i geggan av oklara besked. Jösses, kan jag tänka idag. Inte konstigt att sonen hade frågor att ställa.
När nu istället jag vagnar lillebror brukar jag stå och tänka "jag vet att du fått vad du behöver (mat), du är mätt och belåten, har varit vaken i två timmar och nu är behovet sömn. Jag vet att det är så här och kan därför vagna hur länge som helst". Detta gör jag med blicken höjd från vagnen och låter denna typ av mantra få tankarna att nästan glida iväg. Då sker det magiska; vagningen blir perfekt rytmisk, attityden breder ut sig och sömnen inträder. Attityd ska ju inte blandas ihop med "arg bestämdhet", vad som gäller är "lugn övertygelse".
Destortion. Sist. Min erfarenhet är att man skall lägga all kraft på att dagen börjar bra (exakt när den börjar är mindre viktigt. Om nätterna är krångliga så välj något av uppvaken på morgonkvisten och bestäm att nu har dagen börjat). Jag ser ett tydligt mönster i våra dagar att ju senare på dagen som saker och ting ballar ur desto bättre blir det. Jag brukar se det som att man har ett rättesnöre, en ide om vilken riktning man vill ha. Då gäller det att försöka hålla sig så nära till det så länge det går. Om man börjar dagen med att glida ifrån direkt är det svårt att hitta tillbaka. Har man å andra sidan fått till ett eller två bra 2 - 2 pass så har alla (både du och smulan) fått en grund och ballar det sedan ut på eftermiddagen blir konsekvenserna inte så svåra. Hänger du med eller är jag helt obegriplig nu?
Har förstått att du lämnar klimp på dagis och detta kanske gör det svårt att få till ett bra 2 - 2 pass på morgonen, med all frågor som ställs just nu. Kanske är det i såfall bättre att dra igång projekt uppstyrning när maken är ledig. Då kan han ta hand om Klimp och du behöver inte anpassa till Klimps schema. Bara en tanke.
Stor kram!
Detta grejar du!
Hittade vagningsfilmen och herregud om ni såg det jag har gjort här hemma så skulle ni undra hur i all sin dar Smulan är såld på detta
!
Hur få i henne mer mat om mat är botemedlet?
mm mm.
Gud jag blir nästa svettig. Jag VET sen kurningen med Klimp hu agera, att allt hänger på min attityd. Du skall veta att min attityd är nere lägre än mina skor just nu