Att sluta amma och eller byta ut ett mål mat

[Sisilisko]

Hej!

Jag undrar hur i helskotta man gör för att byta ut amingsmåltiderna mot
riktiga måltider. Sonen är i dgarna 6 månader så det börjar ju bli dags. Jag måste förbereda mig mentalt tror jag... Sen tar det väl bara tre dagar så sitter det.

Vi kör just nu smakportioner och har testat på ganska många smaker. Mottagandet har varit lika delar förvåning, intresse och förnöjsamhet. Problemet är att han blir så himla trött efter ett par skedar och orkar liksom inte äta. Han lackar ur. Faktum är att han inte har så bra styrsel i kroppen, jag tror att han blir fysiskt trött av att sitta i stolen likväl som han blir trött av den spännande matupplevelsen.

Hur gör man praktiskt? Bestämmer man en dag och pangar på med någon skön röra och hoppar över tutten eller?
Hur vet jag att han får i sig tillräckligt?
Hur gjorde Ni?
Ger jag mat tills han tröttnat och ammar sedan?
Ger det hela sig själv om man är lite lyhörd?

Han får smakportionerna efter att han sovit förmiddag, han vaknar vid 11 och den riktiga amningslunchen börjar vid 11.30. Amningslunchen har blivit lite kortare sedan smakportionerna infördes. Mest satsar jag just nu på att ha riktigt roligt vid matbordet. Han får massor av beröm när han lyckas träffa munnen med sin sked och beröm när han gapar för skeden osv.

Med vänlig hälsning, S

[TorpSara]

Jag tycker att det är toppen att bjuda mat först och fylla på med tutte sedan. Jag tog bort påfyllning med bröst när han kom upp i rejäla portioner (en barnmatsburk eller motsvarande eller en portion gröt) Till sist hade vi tre "rena" amningsmål och två rena matmål. Det tyckte jag var skitpraktiskt och behöll länge. Andra ammar till varje mål och varvar mer. Det gör man som passar en bäst!

Det brukar naturligtvis vara trevligt att hålla maten på samma tider, så att man har det lite förutsägbart.

[Sisilisko]

[quote="TorpSara"]Jag tycker att det är toppen att bjuda mat först och fylla på med tutte sedan. Jag tog bort påfyllning med bröst när han kom upp i rejäla portioner (en barnmatsburk eller motsvarande eller en portion gröt) Till sist hade vi tre "rena" amningsmål och två rena matmål. [snip]
Det gör man som passar en bäst!

Hej!

Tack för svaret, jag måste säga att det var skönt att blåsa ur lite ånga igår kväll. Jag har bestämt mig för att skynda långsamt och att titta på skogen istället för att stångas med trädstammarna. Jag har verkligen en tendens att snöa in på detaljer... Frågorna blev på nått vis viktigare än svaren... ... det gick upp för mig att det kommer att gå i det tempo som det gör. Jag kommer inte få veta "hur man gör" förrän jag har gjort det och det räcker. (Ska försöka komma ihåg det innan jag börjar ropa "varg!" nästa gång).

Min kovändning i ärendet kom av att jag gick till bokhyllan för att ta en bok att läsa som sömnlektyr. Förra årets julklapp till alla anställda på företaget jag arbetar på heter "Fina Fisken!". Vad jag vet har ingen som fått den som jag pratat med har läst den och det är synd. Jag tänkte att det skulle gå fort att somna med den till hjälp, jag fick en aha-upplevelse istället. Boken handlar om positiv förstärkning av beteenden. Den utgår från hur späckhuggare tränas på Sea World i Orlando och i boken påpekas att när man tränar späckhuggare så kan man inte använda "bestraffningar" som en metod för fostran. Om man gjorde det skulle det inte finnas särskilt många späckhuggar dressörer kvar. (Tänk om alla vuxna kunde tänka sig att det barn de har framför sig är en späckhuggare, då skulle barn få ett mer respektfullt bemötande). Det första man gör när en späckhuggare kommer till Sea World är att ge den mat, mer mat och ännu mera mat för att den ska känna tillit och trygghet. (Någon som känner igen detta?) Jag spetsade öronen kan man väl säga.Sen tar man reda på vad späckhuggaren "gillar" - vad man ska ge den som beröm. Sedan styr man dess beteende genom att ge beröm när späckhuggaren gör rätt eller tenderar att göra rätt.

Summa summarum så kom jag till insikt att det spelar inte så stor roll "hur man gör" utan att jag gör så som det passar bäst för oss. (Jag har tillåtit mig att bli stressad av bvc och andra). Familjen har de måltider vi har och vi får ta en sak i taget, ungen kommer inte svälta ihjäl.

Jättebra tips om att låta honom komma upp i portionsstorlek och lite i taget ta bort amningen. Jag är ju dessutom inte ensam, Harry kan ju signalera hunger. Vad oroar jag mig för?!

Det här med att bli mamma är så himla stort och lärorikt.

Hälsar, S

[Fjällfolket]

:-({|=

så klokt så!

/Fjällmor

[TorpSara]

Dunderklokt! Vilket steg på vägen i föräldraskapet! =D>

Och tack för späckisliknelsen. Jag har tänkt liknande med hund, men späckhuggare är bättre! :thumbsup:

[Sisilisko]

Hej!

Först vill jag tacka alla här på forumet för positiv ton och hjälpsam inställning. Jag har fått ut så mycket av att läsa alla andras inlägg.

Nu har familjen äntligen fått till måltiderna och två amningar har bytts mot riktig mat. Jag har skrivit ned exakt hur jag gjort och det kan den som är intresserad läsa om här: http://tinyurl.com/d3f9lk
Det är inget revolutionerande på något sätt.

Jag vet att mitt tillvägagångssätt har varit lite väl petigt, systematiskt kan man kalla det om man vill vara positiv. På min föräldragrupp lyssnade man med skräckblandad förtjusning när jag berättade om hur jag mätt och kollat och varit noggrann. Det är ju så hela vår vardag hänger ihop, maten, sömnen och orken att leva och leka. BVC sköterskan skrattade lite och tyckte att jag varit för försiktig eller löjlig helt enkelt. Fast det är klart, alla ville ju prata med mig efter föräldraträffen för att höra om mina erfarenheter. Jag vågade ju faktiskt säga: si och såhär gjorde jag istället för BVC-velet om att alla barn är olika. Visst är alla barn olika men munnen fungerar ju nästan likadant på alla. Dessutom, ibland vill folk bara ha bekräftelse.

Vi angriper saker och ting som de människor vi är och jag har byggt ett helt arbetsliv på min noggrannhet. Det är något jag är stolt över och nu är jag stolt över att lill-killen äter och mår bra. Det är ju jag som gör det möjligt.

Så för alla som har stora skälvan inför smakportioner och amningsavslut och sådant kan jag bara säga: Tänk efter hur du vill att det ska funka. Sätt igång så smått och njut av framstegen. Det är inte lika avancerat som en färd till månen.

Kram!