Matstrul i kvadrat och arg mamma

[joannasmamma]

Sedan kanske ett halvår tillbaka har unga frökens aptit minskat drastiskt. Inte helt ovanligt som jag förstår - men jag behöver ändå hjälp. En strategi för detta suger musten ur mig.

Problemen är dessa:
- Det äts otroligt lite vid middagen (tydligen rätt ok på dagis iaf). Vi pratar ett par tuggor för det mesta - eller ingenting. Detta kan jag väl möjligen låta vara (hon växer som hon ska) men det också noll fokus på att äta. Hon kladdar med drycken på olika sätt, eller med maten, eller vill sjunga, eller vill kramas eller kastar besticken. Ibland är det också en kamp att överhuvudtaget få henne till bordet. När hon väl är där skjuter hon ifrån sig tallriken och begraver huvudet i armarna och sitter så resten av måltiden. Hur hantera?
- Hon är ofta hungrig när hon kommer hem från dagis (där hon äter mellis kl 14). Men det är egentligen för nära inpå middagen (som är 17.30). Vad ger jag? Tyvärr får hon nog idag ibland sånt som gör att faktiskt inte är hungrig till middag.
- Hon går från bordet när hon vill. Jag vill att hon ska sitta kvar längre, men har ingen bra metod för att införa detta.
- Jag blir så fruktansvärt irriterad och provocerad och fasar för alla middagar. Totalt kontraproduktivt fattar jag också, men hur får jag ordning på mig själv??

Har Barnaboken utlånad, så jag kan inte läsa på fn. Tacksam för all input, detta förstör så mkt för mig o tjejen.

[miniz]

Hej!

Detta luktar trots! Allt du beskriver läser jag som trots utom det att hon är hungrig. Och det är bra, för hunger är det bästa medlet mot matstrul... Om hon är hungrig kan du ge henne ett glas vatten. Om hon hjälper dig med att laga middag sa slinker det nog ner en och annan morotbit ocksa. Hur är det med social delaktighet?

Du borde läsa i Barnaboken trotskapitlet, jag vill jag vill inte. Och fostran delen. Men nu när den är utlanad kan du läsa runt lite här pa forumet.

Här är en bra trad
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17083
med tradarna i traden ocksa.

Aterkommer imorgon, nu har du lite lektyr iallafall. Kanske nagon annan ocksa hoppar in.

(Hon maste skratta (du ocksa) minst ett tok-skratt om dagen!)

Kram

[Ewa]

Hej!

Bra råd från Miniz har du fått. Om trotsen (i väntan på BB) kan du läsa under Favoriter här inne på Barnafostran.

Sen klipper jag in ett toppensvar om matstrul här från Mia från annan tråd

Hej!

Vad skönt att det går bättre Bra jobbat! Var rädda om det ni uppnått nu.

Vad bra att ni tänker ta tag i matbekymret också! Det är en konst att backa här, men precis som med sömnen så vill vi att barnen ska äta för att de vill och njuter av det, inte för att stilla våra behov!

Jag vill bara börja med: ni kan vare sig äta eller sova åt Calle, bara ge han de bästa förutsättningarna att göra det själv!

Som sagt - det är dags att backa rejält här också, att överlåta ätandet åt gossen själv! Han är en stor kille nu och kan mycket väl äta själv.
Men det gäller att ha is i magen och förtroende för att han kan fixa det här själv.

Här är mina bästa tips för att befrämja aptiten:

Låt det gå minst 3-3½ timme mellan målen, och då ska det inte serveras annat än vatten OM det ska vara nåt alls!

Låt honom vara med och laga maten, få hacka lite med en smörkniv, hjälpa till att vispa och hälla, gör honom delaktig i matlagninen!

Servera maten upplagd på tallrik, i några olika högar. Maten ska vara delad i plockvänliga bitar, så att han lätt kan stoppa i sig själv.

Lägg fram en sked och / eller gaffel men förväntar er inte att han äter med bestick ordentligt ännu under ett par år!

Lägg er inte i! Prata inte om maten, truga inte, koncentrera er på annat t ex egen mat, läsa en tidning, prata i telefon men sitt med vid bordet.

Peta in en tugga då och då, om ni tycker han får i sig dåligt, men gör det som om det är han som äter och vill han inte ta emot så truga inte!

Inga leksaker! [-X

Innan han får riktig kläm på att äta själv, så kan en skorpa eller liknande, få distrahera. Men det ska vara nåt ätbart, som han kan stoppa i munnen och äta!

Vill han inte äta, så tacka så hjärligt för maten, och lyft ner honom. Inga suckar, trugande eller annat som visar att ni är irriterade, utan konstatera bara att "jaha, du är visst mätt i magen" och låt honom gå! Sitt själva kvar och ät /läs / prata ett tag, och kommer han tillbaka och vill upp så sätt honom i stolen igen, erbjud honom tallriken utan att säga nåt alls - och lämna honom ifred med maten.

Spika ett matschema, med bestämda mattider, och inget alls däremellan! Hojta till om ni behöver hjälp
Här finns en inspirationstråd:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=153

Låt måltiden vara i trettio minuter, sen anses den som avslutad! Så går och kommer han under den halvtimmen så ta inget extra för det

Sist men inte minst: frisk luft! Var ute före både lunch och middag, minst en timme och låt Calle röra sig, för friskluft är toppen för aptiten!

Så - det var mina tips! Jag hoppas att de kan hjälpa er komma på rätt köl!

Kram Mia

[joannasmamma]

Tack för tips och trådar.

Jag har faktiskt inte sett detta som trots, men det kan nog hjälpa mig att få ett annat perspektiv på saker och ting. Vi har inte jättemkt trots på andra områden - så detta kanske är hennes grej.

Vi skrattar MYCKET här hemma hela familjen (även om jag själv nog är minst bra på detta - ngt att tänka mer på), det är iaf en sak jag lärt mig ur Barnaboken. Men barnet har också alltid varit en glad sort!
Hon hjälper mig att laga mat så gott som varje dag - det är så inarbetat att jag bara behöver ställa mig vid diskbänken så kommer hon kutande. Hon dukar ibland, får alltid ta maten själv, lägga upp åt oss andra. Jag kör generellt mkt med att hon måste försöka själv innan jag hjälper henne och hon fixar de mest häpnadsväckande grejor! Utevistelse är det gott om.

Om ngn har möjlighet - skulle mkt uppskatta ett konkret råd i följande situationer:
- Vill ha ngt att äta efter dagis. Ett glas vatten kommer orsaka värsta utbrottet. Vad göra?
- Har lagt upp mat på tallriken, är på gott humör, men gör allt utom och äta. Vad göra? Ingenting?
- Går ner från bordet efter två minuter. Vad göra?
- Vill inte komma till matbordet, skriker NEEEJ i högan sky. Vad göra?
- Har kommit till bordet men får utbrott och begraver huvudet i armarna samt skjuter bort tallriken så långt det bara går. Vad göra?
- Om hon inte ätit ngt alls, går det bra att ge ngt innan läggdags för att kompensera? Eller sänder det fel signaler?

Dessutom: ngn som har ett bra knep för att INTE bli irriterad? Räkna till tio baklänges? Det är ju helt glasklart att jag måste backa, backa, backa.

[miniz]

Hej igen.

Lite snabbt bara. Ang maten.

- Har lagt upp mat på tallriken, är på gott humör, men gör allt utom och äta. Vad göra? Ingenting?
- Går ner från bordet efter två minuter. Vad göra?
- Vill inte komma till matbordet, skriker NEEEJ i högan sky. Vad göra?
- Har kommit till bordet men får utbrott och begraver huvudet i armarna samt skjuter bort tallriken så långt det bara går. Vad göra?

Pa alla dessa fragor tycker jag det finns ett svar. Du bestämmer en tid för längden pa maltiden t.ex 40 minuter. Om hon inte äter eller kommer, sa blir det sa. Sedan när det är bortdukat är det bortdukat. Hon kommer inte tycka om det, sa antagligen behöver du inte markera detta manga ganger.

Mat innan natten. Klurigt.
När äter ni och när lägger hon sig?
Om jag förstar rätt sa är middagen det sista maltidet, eller?

Och mat innan maten, ett glas vatten och kanske ett halvt äpple i sma bitar.

Kram

[miar70]

Mat innan natten. Klurigt.

Banan är toppen innan sovning! Och har det ätits dåligt under dagen har jag erbjudit nåt i magen innan natten; som just banan eller en smörgås och mjölk.

[TorpSara]

-Vill ha ngt att äta efter dagis. Ett glas vatten kommer orsaka värsta utbrottet. Vad göra?

Pakta och beklaga, skulle jag göra. Hon svälter inte ihjäl och det är utmärkt att aptiten får arbeta i er riktning.

- Har lagt upp mat på tallriken, är på gott humör, men gör allt utom och äta. Vad göra? Ingenting?

- Går ner från bordet efter två minuter. Vad göra?

Jag kör faktiskt med liite sittvång, de brukar ju komma igång efter ett tag. Ibland mutar jag med nått poppis, typ några bitar päron eller så.
Men annars brukar Miniz råd vara förbluffande effektivt. Att man bara helt tackar för maten och tar bort. Det blir ju en variant på "förbjuda-verktyget".

- Vill inte komma till matbordet, skriker NEEEJ i högan sky. Vad göra?

Jag tycker att sådana saker (rutiner i vardagen, som Anna kallar dem) inte är något att argumentera om. Man sitter till bords vid middagstid, punkt. Annars är ju Miniz svar galant här med. Och jag tror att hon har rätt att det inte kommer att frågasättas någon fler gång om hon missar en middag och ni skiter i det. Se till att det inte finns annat som attraherar bara, typ tv...

- Har kommit till bordet men får utbrott och begraver huvudet i armarna samt skjuter bort tallriken så långt det bara går. Vad göra?

Jag skulle inte höra. Eventuellt fråga om hon är färdig.

- Om hon inte ätit ngt alls, går det bra att ge ngt innan läggdags för att kompensera? Eller sänder det fel signaler?

Vi käkade en macka och ett glas mjölk innan sängdags långt upp i skolåldern, trots middag vid 18. Jag tror inte att de sätter det i samband. Men jag vet inte...

I övrigt så tror jag att treåringar (som alla små) far väl av en rätt okomplicerad meny och tydliga saker på tallriken. Hela tydliga bitar som man ser vad det är gör det lättare att "våga" äta.

[miniz]

Vad bra svar du fatt! :thumbsup:

Jag lag och tänkte pa detta i gar och kom pa att jag glömt skriva att du om hon gar fran matbordet, far berätta för henne att maten plockas bort när maltiden är över.

Jag kör faktiskt med liite sittvång, de brukar ju komma igång efter ett tag.

som TorpSara skriver gör jag ocksa med mellanflickan, hon behöver sa lang tid för att komma igang.

En annan sak är att de äter ju i perioder. Ibland tycker man att de inte äter nagot alls och andra perioder vill de ha tva potioner.

Kanske ni kan göra nagot kul efter maten, pa ett sätt ha en muta att se fram imot. Typ duka av och sedan pyssla eller läsa eller bada eller nagot annat kul.

Jag aterkommer om jag kommer pa mera jag glömt!

[joannasmamma]

Tack alla för er tid och de braiga råden. Det har varit liiite bättre senaste dagarna - antagligen mest för att jag varit så trött (gravid) och inte orkat överfokusera/bli arg när hon håller på utan bara låtit henne äta alternativt tagit bort maten när det inte passat. Så det är iaf ett framsteg. Ska försöka behålla lugnet. Ikväll var vi på pizzerian och då åts det så det stod härliga till, i lugn och ro. Så skönt! Men dit kan man ju inte gå varje dag

Nu ska jag ladda för att ta bort alla snacks efter dagis - om jag hittar ett sätt att själv få i mig ngt när hon inte ser annars pallar jag inte fram till middan.

Tack än en gång för stöd!

[miniz]

Hej joanasmamma!

Det är bra att det gar bättre! Vad ska till för att det gar ännu bättre, tror du?
(Nagon gang hjälper det att skriva ner sina tankar, da ser man pa det utifran och kan upptäcka nya saker.)

Det jag ville säga var att barn äter i perioder. Det märkte jag nu när 3.5 aringen började äta som en karl. Innan dess har jag ocksa försökt fa henne äta lite mera och glömmer alltid mellan varven att de är ju sma de här kropparna och behöver inte lika mycket mat alltid! Jag vet inte hur manga ganger vi sagt att de ska fa äta det de vill ocksa är det slut, utan att vi ska motivera till lite mera. Jag tror man gör det instinktivt, man vill att barnen ska vara mätta och bli stora och starka, typ.

För att du ska palla av utan snacks sa försök äta nagot precis innan du hämtar henne fran dagis, i bilen typ.
Och sa far du ju smaka om sasen är salt, medan ni fixar middag

[joannasmamma]

Nu är läget detta:

- hon får liiite färskpressad äppeljuice när vi kommer hem från dagis (det är hennes absoluta favorit) och sedan har jag förklarat för henne att eftersom det är middag snart kommer hon inte få ngt mer att vare sig äta eller dricka. Det funkar ganska bra utan tjat! Konstigt nog har jag nog aldrig förklarat det ordentligt för henne innan utan bara sagt nej och försökt distrahera henne - ibland ser man ju verkligen inte skogen etc... Men hon är ju stor tjej och förstår.
- jag har varit slöare med att få maten på bordet till normala tiden halv sex (återigen för att jag är trött o gravid), senare middag = hungrigare unge
- vi gör INGA kommentarer överhuvudtaget ang ev matintag, bara ser till att hon sitter någorlunda länge vid bordet så hon iaf har tid att peta i sig ngt
- jag kan med egna ögon SE att hon gått upp i vikt senaste tiden, hon är långt ifrån spinkig. Och det gör det ju lättare att sparka matvargarna på porten.

Ikväll åt fröken en full tallrik med ris o wokad lövbiff. Ätpinnar och en skål med soja att doppa i är god hjälp på traven Men då var klockan halv sju och hon var bra hungrig. Jag tror att det kanske i stora delar är en aptitfråga - så mamma får skämmas för sin undfallenhet med snacks för att jag trott att hon inte "klarar sig".