När jag blev gravid sista gången bestämde vi oss för att flytta till något större. Familjen var överens om att flytta mer centralt för resemontörsarbetet. Vi bodde på västkusten och de flesta arbeten var mellan Uppsala och Skåne. Det passade oss bäst att flytta när Sanna ändå skulle byta skola mellan 6:an och 7:an.
Hennes pappa som är den eviga ungkarlen försökte muta och övertyga henne att det var bäst att hon bodde hos honom. Samma område vi flyttade från. Det var tungt för henne med pressen. Jag tjatade inte emot honom för jag visste i hjärtat att varken senaste "inne" jeansen eller gympaskorna skulle ta henne bort från mig..... Att han trodde Sanna var min piga skrattade vi (jag och Sanna) "så vi tjöt" åt. Visst styrde jag upp honom ibland och sa till honom att ge upp och inte snacka så mycket skit.
Sanna fyller år i dec. Så hon fick en Tailands resa i födelsedagspresent.
Va F-N
skulle jag ta mig till......... Hon hade ju blivit lovad att resa med honom i hela sitt liv. (han jobbar som resande) Med en jublande Sanna fick jag ge mig ,jag visade inte att jag inte ville.... Hon var lite bekymmrad över att det var julafton oxå iof hans men den hade hon tänkt byta. Hon ville vara med sin familj 
som hon sa. Vi kom överens att inte fira jul förns hon kom hem till nyår.Sen vet vi ju alla vad som hände där nere.......26 dec.
Jag var gravid (fortfarande) och jobbade extra den natten. På väg hem var jag så trött så jag fick ha fönstret öppet och köra sakta, jag höll på att somna. 04:30 Ringer Sanna - Hej mamma, vi har bråttom upp på ett berg för det har kommit en jätte våg. När jag hörde alla sirener och skrik i telefonen sa jag - Tappar du bort dig så ta tag i en familj och var med dom och kom hem...... Sen bröts det.
Sen var jag vaken... jag tittade på tv dygnet runt...Ringde UD....
Ett par dagar senare ringde hennes pappa och sa att allt va okej, det va inte så farligt..
Tack vare en trotsig Sanna, som var tvungen att göra sig iordning för att gå på stranden, så klarade dom sig. Han hade suttit på mopeden en bra stund o väntat på henne. När hon kom fick de besked av hotelpersonalen att fort som bara den ta sig så högt de kunde.När väl skolan började blev Sanna olycklig
Hon längtade efter sina gamla klasskamrater hon behövde mer än vad jag kunde ge henne.....Vi grät oss fram till att hon skulle flytta.... På skolan hade de skojjat om katastofen gjort narr av allvaret. Hon mådde dåligt för att hon inte blivit brun 
, dom kunde ju inte vara på stranden. Jag ältade och tjatade på skolan jag sa till Sanna att om hon bara blev lycklig igen så fick hon göra som hon ville. Hon valde att flytta till pappa Han blev en vad HAN tycker duktig pappa med mycket regler och måsten.
I vardagen kan man inte få allt man vill
Sanna kan ju inte veta att även han hade en vardag
Därefter har det gått utför. Jag har försökt att stötta dem....hjälpa dem till en vardag men jag har nu
förstått att hon behöver sin familj och han är "tyvärr" inte det.Så jag bestämde mig när hon avslutade några samtal i telefonen med mig med :
-Du ska F-N inte tro att du kan bestämma. "Klick"
-Du kan ju umgås och bestämma över dina NYA barn. " Klick"
-Ge F-N i mig jag hatar dig. "Klick"
Nu har jag bestämt mig för att hon måste HEM. Jag har gort henne illa med att göra FEL.
Jag talade om läget för dem och henne tog det en halvtimma att förstå varför. Vi grät mycket och jag förklarade att det är lika jobbigt för mig att se henne olycklig i "grunden" och att aldrig vara trygg.
Sanna kommer till mig idag med tanke på att ho glidit ifrån mig så känner jag mig som en nyfärälskad tonåring....Måste dusch, måla mig och göra mig fin.....
Är det någon som kan säga mig hur i herrans namn jag kan hjälpa henne bli lycklig igen
Jag har haft
en olycklig lillasyster, som dog -00, jag ser såååå mycket likheter, jag är så rädd . Men Sanna har en mamma som ÄLSKAR
henne och finns för henne i vått och torrt. Sen har jag ju er......Kram
