Låter som siren, hur får jag stopp på det!!

[evegan]

Hej!!
Min underbara 2,5 åring låter som en siren under dagarna. Hade inte skrivit om jag inte setT det som ett stort problem. Om han vill ha ngt och inte får så skriker han och har den ljusaste stämma bryter ihop och drama, slår i skåp och dörrar. Vi har varit före, hindrat visat. Men ingen verkan(som vi känner) Varje middag är en pina om det inte är ngt han verkligen gillar. Han skriker och bråkas. Storasyskon har börjat klaga på att han slåss och förstör saker .Sen är han den ljuvligaste poligaste pajasen. Men charmen är lövtunn övergår lätt till bus....
Hur ska jag gå tillväga vid såna här situationer??

[evegan]

poligaste=roligaste....fast han är poligast också

[miniz]

Hej!

Här hos oss far barnen inte skrika, tjuta eller ropa med oss andra. Om man vill nagot av detta, far man vara sa god att ga till sitt rum eller ett annat lämpligt "skrikrum". För man far skrika, bara inte var de andra är. Och sa förstar man ju inte vad dom säger när dom skriker Jag brukar säga att jag inte förstar och att hon maste prata vanligt. Gnäll förstar jag inte heller.

Runt matbordet far man inte skrika, man vill äta ifred. Om man vill skrika och gorma far man bara tacka för maten och ga. Om han är hungrig, sa sitter han kvar, om inte far han ga. Han far komma tillbaks och äta om han snabbt "angrar" sig. Men om maten är undanplockad och maltidet avslutad, sa blir det ingen mat den här gangen. Det far du varna om innan han gar fran bordet. Han fattar fort... En gang räcker nog, kanske en gang till för att kolla om det är sant! Du kan framskynda nästa maltid lite om han blir för hungrig och mammahjärtat brister.

Han är ännu liten, men jag tycker att skrik och tjut inte hör hemma i vardagsrummet när man har blivit sa stor, annat är det ju för sma älskilingar som testar rösten.

Om du letar med sök pa skrikrum tror jag du hittar andra tradar om detta, jag hinner inte kolla nu.

Lycka till!
Maria

[Ewa]

Tack Miniz

Och här kommer trådar :
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 26fa3b7e2b

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... a277266d38

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15352

Kram Ewa

[miniz]

:thumbsup:

Kram

[evegan]

Skrikrum Hade vi faktiskt till nr ett och det var ju effektivt. Vi fick skrika i skogen också..Det hade jag glömt bort.
Undrar bara hur hård jag kan vara, med tanke på denna lite "hysteriska" personlighet. Allt är panik om ngn kommer emot utan att ha onda avsikter med kanske en pinne i handen skriks det i högan sky. Om man försöker lugna blir det nästan värre. När jag tar åt sidan för att förklara skriks det ännu värre och förtvivlan. Hur gå tillväga?

[miniz]

Om du förklarar för honom varför man inte far skrika överallt och hela tiden i förebyggande syfte. Hundvalpar kan bli rädda och gamla farbröder kan vakna fran deras middagslur typ och att folk far ont i öronen. Sedan far du paminna honom när han tjuter. Hur är det med teater? Istället för att börja förklara medan han skriker, lägg huvudet pa händerna och latsas sova och vakna med världens fart och undra pa vad det är som händer eller stoppa fingrarna i öronen och gör världens grimas medan du mimar SSSHHH. tex.

Andra förslag?

Och "hysterisk" personlighet eller inte, skrika gör man där och inte här.

När ni är ute och denna personen kommer med pinnen och sedan när han har tystnat, fraga da varför han skrek. Sedan när han svarar, förstar du det han förklarar, berättar om en faktisk liknande episod och känsla du hade som barn (kan vara ren lögn...) och att det var ju faktiskt inte farligt för det och det hände och det gick ju jättebra. Det var bara att tänka pa blablabla när det hände... Pakta!

Mer om pakt här
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743

Kram

[evegan]

Hej!!
Ha!! Han skriker men han hejdar sig själv och även vid slag vad har vi pysslat med??!! Vi vet ju och kan men så glömmer man allt!!
Tack för vägledning...
En trotsfråga också. Här byts byxor hela dagarna och jag sliter av mig håret snart!! Om inte rätt färg finns kommer sirenen fram och hur ska jag hantera detta. Ska man ha "rätt" byxa framme så mkt som möjligt eller ta striden varje morgon??

[blomman]

Hur mycket social delaktighet har han?
Det går att bryta väldigt mycket med att bara behöva ett barn.
Om man t.ex är i byx-bytar-tagen, så kan ju mamma (eller pappa) behöva JÄTTEMYCKET hjälp med något. Man kanske ska plocka ur diskmaskinen och bara inte har en ANING om hur man gör. Var ska disken vara? I ugnen? Under sängen? Vet han? Låt honom visa.
Såna här små sötnosar går fortfarande på att man spelar handfallen. Använd det!
Ta honom också i bruk under hela dagen. Det behöver inte bara vara stort, man kan behöva hjälp med att hålla nycklar när man ska ut, hitta sina skor, sätta på kranar och tända lampor. Huvudsaken är att det är viktiga, riktiga grejer!

fraga da varför han skrek

Hm, miniz, du svarar alltid så klokt och bra, men jag undrar om du tänkte på hans ålder här? En 2,5 åring kan och SKA inte förklara sina känslor. Jag anser att det är för tidigt att fråga varför. Jag tycker man enbart ska visa hur man gör och strunta i orsaken till beteendet, som oftast inte finns. Man skriker för att man kan! Och för att det händer grejer då

Kram Blomman

[miniz]

Social delaktighet är svaret pa sa mycket mer än vad man skulle tro!

fraga da varför han skrek

Hm, miniz, du svarar alltid så klokt och bra, men jag undrar om du tänkte på hans ålder här? En 2,5 åring kan och SKA inte förklara sina känslor. Jag anser att det är för tidigt att fråga varför. Jag tycker man enbart ska visa hur man gör och strunta i orsaken till beteendet, som oftast inte finns. Man skriker för att man kan! Och för att det händer grejer då

Tack Blomman!
Du har sa helt rätt att 2.5 ar är lite lite. Det jag tänkte pa var inte en dialog, men mera ett paktgrundlag. Om han säger att han skriker för att det finns varg i skogen, sa kan man pakta med detta som grund. Tänkte jag. Men det är klart, visa hur man gör, tjafsa inte med sa mycket ord i onödan...

[evegan]

han är hur bra som helst att ta i bruk men vi gör det för sällan. Jag har kommit på mig själv att jag inte klarar av utan blir hemskt stressad, har då tyckt att det är bättre att jag har vettet i behåll. Jag känner mina begränsningar. Men jag ska försöka klura ut ngt som vi klarar tillsammans. Så jag kan ta honom i bruk mera.
Ta in och ur tvätt går ju hur bra som helst, disken med. Svabba gör han gärna. Men ska han svabba hela dagarna?? Hur gör ni??
Sen att fråga varför det tänkte jag inte på vet bara att min man gör det och jag blir jätteirreterad för då blir han verkligen förtvivlad. Då skriker han högre en nånsin och kommer med alla de krav....

[blomman]

Jag tycker att målet är att han blir NÖJD. Han är så liten så nu ska ni bara ge honom känslan av att kunna, att behövas och tillfredställelsen när man har jobbat. Han ska bli nöjd och ta semester.

Du låter honom jobba på, tills du märker att han är nöjd och tar sin semester. Det går ofta ganska fort med mindre barn.
Om du känner dig stressad kanske du måste fundera på varför? Är det för att det blir rörigt, slabbigt, på fel sätt?
Tänk också LÄRA! Han ska lära sig saker han har nytta av sen, när han blir vuxen. Det börjar nu!

Om du lagar mat och tycker att det är stressande med spisen t.ex. ge honom uppgiften att skära grönsaker (med bordskniv än så länge såklart). Presentera den som världens viktigaste grej, och sätt honom vid bordet.
Gillar han att svabba golv, och så varför inte låta honom göra det tills han tröttnar, för det gör han! Nångång iallafall!

Om tvätten och disken funkar bra så fortsätt med det!
Men tänk också på det jag skrev innan. det behöver inte bara vara stora saker. Små grejer gör också sitt!

man kan behöva hjälp med att hålla nycklar när man ska ut, hitta sina skor, sätta på kranar och tända lampor. Huvudsaken är att det är viktiga, riktiga grejer!

Jag är fullkomligt förälskad i 2-3 årsåldern!
Laga saker är ju nåt som kan få en 2-åring att blir totalt överlycklig.
Man hittar alltid nåt som kan tas loss och sättas dit igen under stor förtjusning!

Nu vet inte jag hur stora storasyskonen är, men det är väldigt bra att ge syskon gemensamma uppgifter. Baka eller laga mat är populärt.
Stärker syskonsammanhållningen och samarbetsförmågan.
Vet många som överraskats över att syskonen inte bråkar överhuvudtaget när de får arbeta tillsammans utan en vuxen inblandad.

Social delaktighet är svaret pa sa mycket mer än vad man skulle tro!

Ja, nästan löjligt enkelt, men det funkar ju!


Rapportera gärna vidare!
Kram Blomman

[Ewa]

Sen att fråga varför det tänkte jag inte på vet bara att min man gör det och jag blir jätteirreterad för då blir han verkligen förtvivlad. Då skriker han högre en nånsin och kommer med alla de krav....

Tror iof Miniz är ute efter något annat, så hennes tanke ligger mer i paktandet tror jag. Men känner helt och hållet igen din lille killes reaktion när han får motfrågor som svar på sina frågor, som ju skriken och trotsutbrotten oftast är. Det eldar verkligen på frustrationen för då är det verkligen INGEN som kan tala om hur det går till här i världen, och vem blir inte förtvivlad då. Det har hänt här hemma med när vi haft folk på besök som känner sig tvungna att fråga frustrerad 3-åring "Men VARFÖR beter du dig så där!!!" Ja, det bästa man kan göra är förstås att förekomma sådana kommentarer och ta raring avsides så man får sköta sina frustrationer lite mer privat. Vilket funkar med folk på besök, men sämre förstås med partnern. Men här kan ni säkert prata ihop er om hur ni ska möta hans skrik. Det blir verkligen jätteviktigt att ha en samsyn kring fostranfrågorna ju äldre de blir. Och att förstå VARFÖR de gör som de gör är oftast en ögonöppnare för att se att man som förälder hjälper barnet bäst genom att vägleda det framåt.

Kram Ewa

[blomman]

Det eldar verkligen på frustrationen för då är det verkligen INGEN som kan tala om hur det går till här i världen, och vem blir inte förtvivlad då.

Det var mycket bra formulerat, Ewa! Precis så är det ju!
Ska komma ihåg just den formuleringen för jag tycker den är så klockren!

[evegan]

Hej!!
Vi har haft magsjuka och förkylningar inte mkt till datatid.... Vi har funnit boven i dramat och vi får nog ge det en massa tid för förändring såklart. Men jag kommer nog behöva stöttning härifrån.
Social delaktighet ska jag lägga massa tid på.
Vi har även satt upp REGLER tillsammans med barnen och de tyckte det var kul och det har gett lite resultat vid måltiderna så han brukar gallskrika så vi alla mår dåligt. Men måste säga att det vänt ngt men han äter ingenting. Har visserligen haft infektion i kroppen i veckor så....
Men natten är också hemsk här inatt var jag inne tio ggr hos honom. Så brukar nätterna se ut oavsett om han sover hos oss eller i sin säng som han gör sen en vecka tillbaka. Vi skulle kura honom men varken jag eller min man har nerver till detta. Vi har kurat bror innan och det var jobbiga känslor men inte så här. Han lät som barnen man ser på de här engelska nannyprog. Han gallskrek som han blev misshandlad att vi var hemska, att vi släckte lampan och lämna honom. Sen att han bajsade ner sig, hostade så han höll på att spy. Ja det var hemskt, vi är trötta och orkar inte. Och denne lille sov så fint första halvåret men efter massa sjukdom så sov han inte bra längre. Trotsen kan man ju inte prata om han gallskriker VILL INTE i sömnen och sparkar runt så man får lugna flera ggr under natt.
Vad ska vi göra om vi inte KAN kura, kan vi placera in säng inne på rummet eller är det bättre att springa in och lugna??