Elsas kur startar i morgon!! Måndag natt 26/1 :)

[hanna-raori]

Hej! Hoppas du fått vila upp dig nu under dagen! Vilket kanonstöd ni verkar ha av varann, ett vinnande team

Hej Emma! Tack, det har jag- Elsa har gosat med pappa hela morgonen och vi kom precis alla in från en långpromenad. Det känns som vi vuxit samman lite i allt detta: Vi känner oss båda som "riktiga" föräldrar nu- vi bryr oss på ett annat sätt. Max kom till mig i morse och sa: Jag är så glad att vi gör det här!

Man behöver inte tänka bort och ut första natten. Att lugna är A och O. Man kan inte backa innan man lyckats förmedla känslan av trygghet och säkerhet. Finns liksom inget att backa ifrån annars. Du ska buffa henne lugn, svårt att säga om du gick för tidigt. Försök känna själv om du tyckte att hon var lugn när du bestämde dig för att gå. Spelar ingen roll om hon börjar hojta så fort du släpper bara hon är lugn precis när du släppt.

Det kan vara svårt att lära sig att känna igen vad de olika skriken betyder. Anna svarade så fint i en annan tråd om konsten att lyssna av, läs det http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ht=#190338

Jag försökte verkligen lyssna till olika sorters skrik i natt, men det är svårt. Jag ska läsa och försöka på nytt i natt igen. När det gäller buffandet: eftersom det inte "tog" förrän så sent i går natt, vågar jag mig på det igen i natt, trots att natt två ska vara mer omkring ramsan? Jag antar att jag får känna av, men om jag har samma situation igen, att hon skriker upp sig mer och mer- är det ok att buffa tills hon blir lugn då? Som du säger: ramsan tar väl knappast innan hon känner sig lugn och trygg.

Tack för svaret- känner mig riktigt trött, men det kommer nog gå ännu bättre i natt. Nu vet jag hur jag kan göra saker bättre.

Kram

[Emma80]

Tror det är bra att buffa i alla fall första delen av natten. Det är bra att backa, men det är inte bra att backa för fort. Så först måste man förmedla lugn fysiskt genom buffning/solfjädern. SEN kan man lugna med ramsan. Så det låter väl som en bra plan att bjuda på lite extra buffning dels när ni lägger och sen vid uppvak. Tänk på att inte ramsa först och sen gå in direkt för då lär hon sig att det kommer buff efter ramsa och det är inte riktigt sant .

Lycka till i natt! Ladda med godis och kaffe så du står pall klockan 4.
Kram Emma

[hanna-raori]

Hej alla och särskilt Anna

OH MY GOD!! Vilken underbar natt det varit- jag har känt mig stark, trygg och väldigt vuxen Min lilla Elsa har sovit som aldrig förr. En gång vid ett-tiden behövde jag buffa (för att skapa lite trygghet som jag inte kände att jag lyckades förmedla natt 1) men resten av tiden blev det ramsa vid minsta gnyende och det räckte. Vävde så småningom in bekräftelsen också och det har funkat utmärkt hela natten (eller snarare de futtiga TRE gångerna hon vaknat- inte illa för lilla Elsa) En gång gjorde jag inget och hon somnade om av sig själv!

Båda mornarna har varit ganska röriga dock och imorse (från kl 6-7) lyckades jag lugna henne med ramsor, men 10 min senare gapade hon igen. Så pågick det under en timme medan Max och jag har suttit och spånat på vad det är egentligen hon säger... Hon är definitivt inte rädd/ orolig- det är ett annat ylande, hon är inte ledsen, mest verkar hon arg och uttråkad kom vi fram till. Hon sparkade av sig täcket och knölade in sig i pyjamasen, så jag gick in, la tillrätta och buffade henne ganska länge, ca 5 min, tills hon var riktigt tyst och sömnig. Drog igen dörren med en supersöt ramsa och bekräftelse och tänkte att NU SÅ! 20 min tystnad... Nu ylar hon igen, gav henne nyss en ramsa, ganska barsk, men nu vill hon nog bli buffad igen, eftersom det var så mysigt... Försöker att inte låta mig luras, men samtidigt vill jag ju gärna att hon ska somna igen- det är bara 20 min kvar tills det är dags att vakna. Hmm... knepigt, men hon sväljer ramsorna och bekräftelsen i alla fall. Underbart intressant att se att det funkar och att vi faktiskt pratar!!

Haha! Hon somnade själv igen!! Ramsade snabbt och sött- nu har hon fattat.

Kram och tack för hjälpen, vilket bra forum detta är! Tack Emma för snabba svar och tusen tack till Anna som borde få betydligt mer credit, dina kunskaper borde verkligen vara standard i barnavård idag (inget som man måste "leta" efter!!) ALLA mammor jag känner i Bryssel ska få höra hur bra detta är! (Med viss reservation då jag bara är på natt 2 men jag har stora förhoppningar!

Nu ska jag strax få sova

[-o< :-$

[filliefillie]

vad duktiga ni är :thumbsup: grattis!!!

[Emma80]

Jättebra jobbat! Ni är jätteduktiga!
Kram Emma

[hanna-raori]

Nätterna funkar toppen nu, vi är jätteglada!

Vi har ett STORT problem med tupplurarna i vagnen dock... Vagningen var oerhört effektiv de första dagarna, fortfarande effektiv, men nu vill hon ha mer och mer!! Jag försöker låta ramsan ta över, men den tar inte när hon är i vagnen. Det verkar som jag fastnat i "vagn och buffningsträsket". Vad ska jag göra? Så här mardrömslik såg det eftermiddagsluren ut: (normalt mellan 13.15-14.45)

*Busar, skrattar, sätter på henne en tröja och extrabyxor. (hon ska sova under promenad så snart hon somnat) Skrattar lite mer. Kl är 13.15.
*Lägger henne tillrätta, hon börjar gråta med en gång, jag säger "sov så gott en liten stund" och börjar vagna. Hon är arg, gråter, men lägger sig snällt och gnyr lite. Jag vagnar henne lugn och sömntung (eftersom jag ramsade för tidigt igår) ca 5 min, ramsar och går iväg. Hon skriker upp sig först, men vänder sig snabbt på rygg och börjar prata och greja med sin hand. Verkar inte ett dugg trött. Jag låter henne vara 2 min (Hade det varit bättre att påminna eller vagna trots att hon ligger där och är glad?)
* Jag påminner henne med ramsa att hon ska sova, då blir hon arg igen och börjar gråta. Jag ger henne ytterliggare en minut och tänker att om jag börjar gå så kommer hon somna på vägen. Ska åka ner med hiss, men den kommer inte!! Skriken därinne blir högre och högre, nån håller hissen- jag ropar, men inget händer, ingen hiss, går tillbaka och ramsar och fortsätter med hissprojektet. SKRIK!!!!
* Går tillbaka, lägger tillrätta, vagnar, hon tystnar kort, blir lugn, men börjar sedan skrika mitt i vagningen! Det känns som jag tappat kontrollen, men jag försöker stå på mig och inte visa det- tänker glada tankar, tänker att hon vill sova och inte ha mig grejande där, vagnar på, ramsar, går iväg och försöker få tag på hissen, hon skriker upp sig mer och mer, vänder sig, jag lägger tillrätta, börjar vagna igen, säkert 5 min, hon lugnar sig, tror att hon somnat nu, shit!! SÅ mycket får man ju inte vagna!! Jag tonar ner, skakar i handtaget och vips!! Skrik igen!! Hon är jättevarm nu! Skriker, lägger sig på rygg- jag tar av henne extratröja, byxor, filt- går in HELT för att lugna nu! Inser att det blir tupplur inomhus- jäkla hiss! Jag solfjädrar tills skriket blir småprat och gnäll, då buffar jag tills hon blir helt sömnig och tyst + 3 min till. Tänker att nu har jag fastnat i buffningsträsket eftersom hon vaknar så fort jag slutar med vagning eller buffning. Tänker att jag måste komma ur det: vaggar sakta på vagnen medan jag ger ramsa- går iväg, supersöt ramsa- nu funkar det igen- bekräftelse och ahhh... äntligen! Klockan är nu 14.30- tog mig 1 tim och 15 min att lugna!!! Verktygen funkar ju, men hon vill inte att jag ska sluta använda dom.
* Efter 10 min vaknar hon igen! Så klart- hon har ju i princip somnat skrikande... Jag lugnar igen, fortare denna gång, tills hon är TOKseg! Lämnar med en söt ramsa som jag får gnyende till svar med, bekräftar och får tystnad till svar. Ser att jag hon bara har 5 min till om man räknar med marginalkvarten dvs till 15- nu känner jag mig riktigt risig och det känns som allt är förstört- jag har ju inte ens koll på klockan längre!! Klockan 15 tar jag upp en supertrött sovande Elsa, busar framför spegeln och hon skriker först, men blir glad sen.

Vad sjutton gjorde jag för fel? Jag har ju läst alla kapitlen om säkerhet, attityden osv. Jag är skitskraj för nästa tupplur nu- det blir värre och värre! Denna gång fick jag ju i princip stå och buffa hela tiden. Jag provar ju att låta ramsan ta över- vid rätt tillfällen tycker jag, då hon är lugn, men hon blir ju så upprörd att hon inte lyssnar på ramsan och jag blir TVUNGEN att buffa eller vagna eller solfjädra henne lugn- sen är det samma sak igen. Vad ska jag göra?

[duggan]

Hejsan

Jag skulle säga: vagna inte ett tag!

Busa, skoja skratta, ut med vagnen, på med kläderna under bus, bums ned i vagnen, skak i handtaget och GÅ med ramsa. Och sedan jobbar du med dialogen, frågar hon 100 ggr ska hon ha 101 svar, och ja det kan ta tid, men jag är helt övertygad om att om 3 dagar ser läget lite annorlunda ut.

//Malin

[Bluna]

Hej!

Kommer med lite reflektioner på tupplurskrånglet som blev. Först och främst så är det ju vanligt att dagarna kan krångla i början men det är bara att köra på så sitter de snart.

Det låter som att du verktygade lite i onödan i början och därför blev hon arg. Jag tänker såhär:

Lägg ner i vagnen, markera ev med kort solfjäder, täck över vagnen med tunnt tyg och gå därifrån med ramsa. Börjar hon fråga så svara med ramsan. Skriker hon upp sig så dit och vagna kort och effektivt, så fort hon lugnar sig så går du med ramsan igen. Om du tänkt en promenad så kanske du ska vänta att lägga riktigt tills ni kommit ner med den förbannade hissen först? 8) Eller ha henne stillastående ute till det sitter bättre...

Fint namn ni valt!

[hanna-raori]

Åh vad snälla ni är som svarade! Bra konkreta svar- ska prova under morgondagen. Jag tänkte nått liknande efter att ha haft lite tid att reflektera: "få det hela att bli skoj igen!". Min kille talade dessutom om för mig att jag måste jobba med "the attitude" (det är lite kul att han säger det för han har inte ens läst boken, han pratar franska, men hans nattningar och tupplurar funkar jättebra- han är lugnare än mig) Men jag jobbar på det!!

Hennes sen eftermiddagstupplur blev riktigt bra faktiskt! Jag gjorde typ som du skrev "duggan"- jag la ner henne i vagnen en kvart innan sovdags, på rygg först, då blev hon lite förvirrad och skrek först, men när hon insåg att hon inte skulle sova och jag busade och skrattade- var hon med på noterna också. Sen började vi gå och när kl blev 17- dags att sova- vände jag henne, vagnade lite kort och ramsade, började gå med vagnen. Då var det lätt för henne att ta det till sig för vi var i rörelse och det gillar hon.

Min kille sa till mig också att jag måste släppa det snabbt och gå vidare. I morgon kommer det funka säger han. Så klart har han rätt- jag är så himla nervös att göra nått fel nu när vi äntligen kommit så här långt, men hon känner nog min osäkerhet. Detta är ju inte heller nån metod- så gör vi fel, fixar vi bara det nästa gång. Vi slutar ju inte för ett litet misstag...

Tack, jag ska prova era tips i morgon

skriver sen

[duggan]

Väntar med spänning!

[hanna-raori]

Ok, nu funkar det bättre med vagningen också. Det är inga problem alls med 45 min tuppluren mellan 10.15-11, men eftermiddagsluren (1,5 tim) mellan 13.15-14.45 behöver jag fråga lite om:

1) Hon vaknar efter 60 min och vill inte somna om!! Hon är jätteglad och pigg- ska jag verkligen tvinga henne somna om då? "Det är inte viktigt att hon sover all tid hon borde, men hon måste ha förutsättingarna att sova" : Räcker det med att jag har henne kvar i vagnen där hon får ligga och pilla på saker/ fundera typ, eller ska jag använda verktygen och få henne att somna om? Det känns tok omöjligt- jag har provat, men hon är så pigg att det slutar med att hon är jätteledsen, hon VILL inte somna om, när hon vaknade så naturligt och var så glad.

2) Samma sak på morgonen ibland- hon är klarvaken, men inte ledsen- då låter vi henne vara, men plockar inte upp henne förrän kl 8. Ibland hinner hon bli ledsen- hur gör man då? Man får ju inte ta upp henne ledsen, eller? Är det bättre att använda marginalkvarten?

Några förslag?

Jag funderade på detta: ska jag förlänga hennes 20 min tupplur på kvällen istället? Nu ser hennes schema ut så här:

20-8 Natt
8.15 Äta
10.15-11 Sova
11.45 Äta
13.15-14.45 Sova
15 Lunch
17-17.20 Sova
18 Äta
19-20 Välling och skratt

[annawahlgren]

OH MY GOD!! Vilken underbar natt det varit- jag har känt mig stark, trygg och väldigt vuxen Min lilla Elsa har sovit som aldrig förr. En gång vid ett-tiden behövde jag buffa (för att skapa lite trygghet som jag inte kände att jag lyckades förmedla natt 1) men resten av tiden blev det ramsa vid minsta gnyende och det räckte. Vävde så småningom in bekräftelsen också och det har funkat utmärkt hela natten (eller snarare de futtiga TRE gångerna hon vaknat- inte illa för lilla Elsa) En gång gjorde jag inget och hon somnade om av sig själv!

Så ska det se ut. Och så såg det ut. Och så ska det fortsätta se ut (fast ännu bättre - raka spåret mot NJUTNINGEN )

Nu får du i läxa att:

raskt och genast och för varje stund du så mycket som kommer i närheten av lilla barnet dra tillbaks dina koppel av orosvargar och förpassa dem till källaren (där du ju kan umgås med dem på egen hand, onåbart för barnets radar, om du nu absolut vill - hm - kela med dem);

lyssna till den ömme fadern och anamma HANS attityd - om du nu har tid att anamma någonting alls, där du rusar mellan de andra sjutton bebisarna som är i akut verlevnadsnöd OCH de arton korna, som måste mjölkas NU om de inte ska döden dö;

läsa vad som står på de första raderna i kapitlet SÄKERHETEN - som glädjedödaren sa:

"Och du kommer att se - - - att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn, när du bara vet hur du ska göra. När du lyckas med det, då växer självkänslan!

Och då kan du frestas att slå ihop boken, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: INTE ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du KAN!

JA, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmelda SÄKERHETEN.

Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre."

Det är ett arbete du har att utföra Buffa skulle du ha slutat med under andra natten (och gjorde du. Pris och beröm :-({|= Och se hur vackert barnet reagerade på det ). Så fortsätt nu, därifrån och vidare, spring inte tillbaks till natt ett och tro att BARNET ska gå vidare åt dig

Sambandet är så nästan pinsamt enkelt: vräker du otålighetens frågetecken och förvirringens osäkerhet över lilla älsklingen, svarar hon med samma otålighetens frågetecken och förvirringens osäkerhet. PLUS ilska över att du, som tog henne så fint i handen för att leda henne rätt i HENNES intresse, hjälpa henne och visa henne vägen till den goda, sköna, sammanhängande nattsömn som hon naturligtvis vill njuta precis lika gärna som du (och alla andra människor), med ett förvirrat plask trillar över bord och inte vet vad du gör, plötsligt.

Osäkerhet är motsatsen till säkerhet

Donc, madame - rétrouvez la sécurité

[TorpSara]

"Det är inte viktigt att hon sover all tid hon borde, men hon måste ha förutsättingarna att sova"

Ta nu fasta på detta. Vad hon gör på sin sovtid är inte din ensak, bara hon inte är ledsen. Punkt. 8)

[hanna-raori]

mais Anna, tu parles français alors??

Ok, nu innan 17.00 luren så läste jag på om "säkerhet" igen, kände mig mentalt riktigt stark + läste din tråd om kommunikation också (jag tror att mycket av mina problem- även om jag erkänner mig skyldig till orostankarna- är kommunikation, vet inte hur jag ska använda min ramsa- tonlägen osv)

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ht=#190338

Problemet är ju bara att nu är kl 17.30- jag har lyssnat som aldrig förr och jag inser att det varit för mycket spring tidigare dagar och det har nog bara gjort saken värre. Under de gångna 25 minutrarna har jag varit in ett par gånger och lagt tillrätta och stoppat om, eftersom hon gärna vänder sig på rygg, sagt ramsan så SÄKERT och TRYGGT jag kunnat, skramlat med saker utanför och låtsats vara upptagen- MEN känt mig mentalt stark hela tiden och haft en attityd av självklarhet i tanken. Visst har frågandet gått upp och ner, jag har verkligen lyssnat denna gång, försökt att inte lägga mig i för mycket utan att respektera hennes sovtid, men för det mesta var det ett "ledset och oroligt" frågande. När jag gått in då, har jag kanske gått in för att trösta och inte för att förmedla säkerhet, dvs skrämt upp henne mer än tryggat henne. Kan det stämma?

Jag kanske helt enkelt är där för mycket? Är det normalt i början av kuren, medans hon lär sig och tränar upp sin självsäkerhet, att en läggning tar en halvtimme där man kanske bara går till dörren och påminner första gången efter 5 min, 10 min eller till och med 15 min?? Om frågandet går upp och ner utan att fastna- är det ok att vänta då? Är det dit jag vill komma för att läggingarna sen ska bli roligare och enklare för henne?

Min sista fråga: Eftersom hon äntligen somnade (snabb bekräftelse från mig innan och efter att jag lyssnat henne tystna ner utan mitt "interferande") först 10 min EFTER planerad avslutad sovtid (17.20)- gav jag henne bara en 5 min- är det riktigt?

[ilindstrom]

Helt rätt att ge henne 5-minuter i det läget. Daglurarna kan strula ett bra tag och jag skulle lägga henne kanonglad och ramsa ut med en tokglad och hurtig ramsa. Klassisk musik utanför kan vara bra också. Sedan skulle jag pyssla med något tokviktigt, du vet de 17 korna och 15 bebisarna. Lita på att hon kan somna själv. Om hon fastnar så ger du henne en upplysningsramsa och återgår till ditt. Snart kommer läggningarna gå helt smärtfritt jag lovar.

hälsningar
Ida