mardrömmar och mörkrädd

[annifrid]

Hej!

Min oerhört säkra lilla 2,5 åring vaknade inatt och var helt livrädd. Hon hade drömt att det var en snigel i sängen och skrek på ett sätt som gjort att jag gick in i rummet för att se efter om hon fastnat i spjälorna. Hon klättrade upp på mig och var riktigt rädd. Hon är verbal för sin ålder och kunde med långa meningar beskriva att hon drömt att det var en snigel i sängen och att hon inte längre ville ligga i sin säng. Eftersom hon alltid sovit sig igenom allt sedan 6 månaders ålder (när hon kurades) inklusive öroninflammationer så blev jag paff. När hon eller systern vaknar (ytterst sällan) så brukar jag gå in och stoppa om och fort ut med en ramsa. Detta har alltid funkat, även om klockan varit halv sju och morgon börjar kl sju. Men inte i natt. Det som gjorde att jag kände mig osäker och tappade min attityd var att hon lät så rädd.

Nu behöver jag stöd. Hur ska jag göra om det upprepas i natt? Jag vet att jag bekräftar hennes farhågor genom att ta upp och krama och genom trafik i rummet, men hur ska jag göra? Mardrömmar är trixigt tycker jag. Jag skulle inte ha något problem med att pangramsa och sätta på musik och stök om det rörde sig om trotsigt och gnälligt beteende, men hon är rädd. Hon har dessutom börjat säga att hon är rädd för mörker, vågar inte gå in i lägenheten om jag inte går före och tänder lampor osv... Det tror jag kommer från barnprogrammen tyvärr men är en del av problemet känner jag.

Alltså: Hur hanterar man mörkrädsla och mardrömmar?

Tacksam för svar!

[Kantarella]

Hej Annifrid

Jag har en treåring och har haft några liknande incidenter som du för ett tag sedan.

Mardrömmar:
Det har ju var och varannan människa emellanåt. Man kommer inte ifrån dem och jag har tänkt så här.
Jag skulle också ha gått in, lyssnat på vad hon hade att säga, tända en liten nattlampa och tillsammans gå igenom sängen för att kolla om det finns någon snigel där. Jag skulle dock ha låtit henne stanna i sängen. Här gäller det att undersöka ordentligt i minsta vrå, inget hafs och att verkligen ta henne på allvar. När man sedan tillsammans konstaterat att det inte finns någon snigel i sängen skulle jag stoppa om, släcka lampan och ramsa mig ut. Dagen efter kan man prata om mardrömmar, vad det är för något, ge henne en chans att vetnliera osv. Allt på barnets nivå förstås.

Mörkerrädsla:
Sånt kommer också och går i perioder hemma hos oss. Jag har aldrig ifrågasatt att det ska vara mörkt när man sover. Det är liksom en självklarhet, likväl som att äta och borsta tänderna. Jag konstaterar bara att på natten är det mörkt. Att gå in i lägenheten före dig är ju inte heller nödvändigt att hon måste göra. Bekräfta hennes rädsla och pakta. Hitta på något kul med mörker, t.ex sitta under en mörk filt och leka med en ficklampa, kittlas i garderoben, titta på stjärnorna en mörk höstkväll osv.

Hoppas att detta gav något.

/Åsa

[annifrid]

Det var kloka synpunkter, tack. jag håller helt med dig och igår tände vi en lampa och tittade i sängen, men det hjälpte inte. Hon var så rädd. Vi har pratat om drömmen idag och hon själv sa att det var på låtsas (alltså inte på riktigt) så det kanske löser sig. Känner mig bara orolig att det ska upprepas. Nattlampa och leta låter bra, men jag undrar bara, är det säkert att man då inte istället bekräftar och förstärker rädslan, dvs möjligheten att det faktiskt KAN finnas en otäck snigel i sängen... När jag väl tänt lampan inatt blev hon jätteledsen när jag släckte den igen. Hon ville sova med lampa på. Precis som du har jag aldrig lämnat något som helst utrymme på den punkten. På natten är det mörkt och då sover man. Jag är rädd att hon själv kommre börja tända lampan på natten om jag gör det... Vi hade lite lampstrul ett tag förut då de tände lampan själva och gick upp, förvisso bara en kvart för tidigt men ändå. Jag löste det genom att dra ur lampans kontakt i taket och förklara att lampan var sönder. Nu behövs inte det längre men jag vill inte dra igång den grejen igen...

Självklart behöver hon inte gå in före mig i lägenheten men jag har noterat att hon är rädd för mörker och det har min stora tjej aldrig varit. Samtidigt tycker hon att det är mysigt och barnen brukar leka att de ska sova och släcka lampor och bygga kojor i sitt rum på dagen, så så djupt rotad är nog inte mörkrädslan trots allt.

Vi kanske borde gå på snigeljakt och bli vän med sniglar, om inte alla dött vid det här laget.....

[Sagalinda]

Snigeljakt tycker jag låter jättebra Prata om sniglar på dagen, berätta hur snälla de är och så vidare. Kanske köpa ett snigelgosedjur? Björne hade ju ett...

När min treåring får för sig att mörker är farligt, brukar vi tala om hur snällt mörkret är. Det gör ju så man kan sova! Det gör att alla kan sova och vila upp sig så man orkar med nästa dag och så vidare... När hon vill ha på lampan så talar jag alltid om att lampan sover på natten, den kan inte sova om det är ljust.

[annifrid]

Tack för tips, det där med att lampan sover är ju hur sött som helst, och praktiskt. Det har visat sig att djuren varierar i drömmarna. Nu har även ett får som gapar figurerat, men skillnaden är att hon förstår vad en dröm är (en saga när man sover) så hon blir inte lika panikslagen längre. Vi pratar mycket om att låtsas och att saker och ting kan vara just "på låtsas" och det kan hon ta in, kompetenta lilla människan.

Tack igen för stöd och tips

[Sagalinda]

:thumbsup: