Jag har en plan... Anna skrev till mig igår att jag måste jobba på min attityd angående Hugos vargtimme. Det var det där med 17 andra bebisar samt 18 mjölkkor. Nå, jag vet, att jag inte får fram någon attitydförändring genom att låtsas att jag har dessa spädisar och kossor. Jag måste - defacto - ha dem. (Nej, jag tänker inte ringa runt grannskapet eller Arla i jakt på rekvisita...) Så här går det till: jag skall leva en dag som min mormor. Varje gång jag går in till honom så är det med tanken - jag måste snabbt UT härifrån för att något annat håller på att hända som är så mycket mer viktigt - och då måste jag ha något annat som verkligen måste uträttas innan jag kan ens tänka på att gå in till honom igen...
Exempel: vaknar av att "tre" barn skriker: bebisen samt två äldre barn. Oj då, det låter som de två äldre håller på att klättra upp på köksbordet för att nå kakburken! Jättefarligt! De kan ramla och slå sig! Och bebisen skriker visst, snabbt in till honom skak-skak-skak- och fort ut, snabbt in till köket för att ta hand om situationen där inne som håller på att urarta... (Real life: gå till köket sätt morgonte på kokning, töm diskmaskinen, fyll diskmaskinen) Så, då var de båda äldre barnen tillbaka i sina sängar, jaså, bebisen håller på att jobba upp sig, in till honom, lägg till rätta, här ska inte lyftas på huvudet, men vad ser jag, hur har lilla Lena lyckats få upp trädgårdsgrinden? Där går hon ju, på väg mot hårt trafikerade St. Olofsgatan! Fort ut, ungen svävar ju i livsfara! Ja,ja, bebisen började låta så fort jag lämnade rummet, men han är säker i sin vagn medan Lena... (Real life: gå ner till postlådan, hämta tidningen, lägg den på köksbordet) Så, då var Lena åter trygg, jahaja, det blev tyst på bebisen iallafall, så bra då...
Den Kloke och Vise A. visste ju att detta fungerar, men nu upptäcker jag ju själv också att det gör det! Hugo vaknade idag först 05.15 efter att jag varit innne hos honom en snabbis klockan strax efter tre (jag kan inte varit där inne mer än 15 sek, han somnande om direkt), nu är klockan 05.36 och han är tyst igen - jag har varit där två gånger - se ovan - och detta fungerar ju! En aktiv tanke om något annat som absolut måste göras NU i huvudet redan på väg in till honom, och sedan snabbt ut och också göra detta andra tycks funka för mig. (Och så behöver jag något att göra medan jag lyssnar på reaktionen från Hugos rum, så jag inte störtar dit igen)
Alltså: låt oss leva en dag som min mormor, med pirogbak klockan tidigt på morgonen, fyra ungar (inte en) som alla är mycket påhittiga, ingen rinnande vatten inomhus (efterkrigstidens Finland), och hela tiden massvis, massvis av jätteviktiga saker som måste skötas NU (och så var det bebisen visst, vilket får gå i förbifarten, han ligger varm och trygg i sin vagga, medan de andra tre kan både gå och stå...)
Ska bli spännande att se vad som händer. 05.43. Han är fortarande tyst. Tror att jag går och dricker det där teét...
Päivi B.
Och dessutom gjort!