Det gick över förväntan i början. Han somnade efter 45 min första natten o sov sen 8 timmar i sträck o efter det grät han 5 min, sov 5 min osv tills det var dags att gå upp.
Den fjärde natten somnade han efter 15 min o sov sen hela natten. Men sen började det gå bakåt igen!
Nu den sjunde natten är han mer ledsen än han var den första! Varför? Vi har hållit schemat, jag lovar! Varje gång jag bekräftelseramsar nu så börjar han gallskrika igen. Det gick ju så bra i början o jag gör precis som då!
jag hatar att gå här ensam o känna mig som världens sämsta morsa. Just nu känns det som att det här aldrig kommer att ordna sig, och jag vet inte vem som gråter mest, han eller jag. Önskar man fick börja om från födelsen...
Önskar ngn kunde säga att det kommer bli bra, men här står det ju att det ska bli bättre o bättre (med ngt återfall) o det stämmer inte för oss. Jag GÖR inget fel! Vi bara är hemma o gör samma sak varje dag på minuten.
Men jag har väl inget val än att fortsätta vara konsekvent. Om man ändå hade ngn som var här o stöttade en. Kram till mig