Vågar jag också prova SHN-kuren?

[fruericsson]

Nu har jag hittat hit till detta forum. Barnaboken har jag läst, ca tre gånger tror jag! När äldsta dottern var liten vagnade jag henne och det fungerade så bra - hon har somnat själv sedan hon var ett halvår - tack Anna Wahlgren för det

Nu är det så att vi har fått ett barn till. Hon är snart 2 år och är född i Kina! Vi kom hem med henne för drygt 2 månaders sedan. Hon somnar i spjälsäng och det har fungerat så bra fram till nu. Vi har lagt ned henne och sagt "gonatt gonatt" o vinkat o gått ur rummet. Men nu sedan ca en vecka tillbaka fungerar det inte längre. Hon är riktigt ledsen och ställer sig upp i spjälsängen och ropar på oss. Vad gör vi? Vill ju helst att hon skall somna i egen säng. Tar vi upp henne tystnar hon visserligen men somnar inte, då skall hon leka o böka omkring i sängen, då är det ju roligt plötsligt..

Frågan är om det är helt rätt att köra kuren på henne, hon är trots allt barnhemsbarn och bara haft familj i drygt två månader. Tar hon skada av det? Hon kanske behöver extra mycket närhet o trygghet? Det går ju inte riktigt att jämföra med "vanliga" barn som har sluppit förluster av nära.

Vad tror ni? Är det någon här som har erfarenhet av adoptivbarn? Eller om Anna själv ser det här - vad tror du

[annawahlgren]

Tack för varma ord och grattis till nya lilla barnet

Det är mänskligt för en liten nykomling att gripas av oro när bokstavligen allt har förändrats. Hon "kunde" dock sin värld förut; man lär sig mycket på två år. Nu ska oändligen mycket begripas och bearbetas och ingetdera är lätt.

Men det betyder inte att hon inte ska ha sin sömn. Tvärtom behöver hon den desperat. Så lär henne inte att sängen är farlig (också, så som så mycket av det nya okända ännu är skrämmande i sin obegriplighet). Det finns alltid sätt att lugna ett litet barn I SÄNGEN. Sitt bredvid, håll om, sjung, klappa, lugna, lugna - men oroa inte ytterligare genom att bekräfta hennes värsta farhågor och "rädda" henne från farliga sängen/natten. (Tänk på att det budskapet ju heller inte skulle vara sant - sängen ÄR inte farlig, natten ÄR inte farlig. Vi vill inte lura llla barnet!).

Mer än någonsin behöver hon nu lära sig att sängen är en trygg plats och natten en vila, en ohotad vila, en ofarlig vila, en ro för förvirrade känslor:D

[annawahlgren]

PS Ett akutråd är detta - inget "evighetsrecept"

När lugnet börjar infinna sig utan att du/ni tar upp henne och bort henne från sängen, kortar du gradvis ner dina insatser och låter ramsan ackompanjera och avsluta, för att så småningom ta över. Men välkommen åter den dagen (natten) Vi finns här för dig och er