Någon som har erfarenhet av missed abortion?

[Carin1]

Hej! (gör jag rätt som "hänger på" denna länk?)

Jag har gått igenom precis samma sak, dvs missed abortion, (kollade UL i v.12, visades att det dött i vv.9... )och det var 7e Juni jag gjorde medicinsk abort pga det rekomenderades pga det anses skonsammast och går lika snabbt" över som skrapning. Det var det jobbigaste jag nånsin varit med om kort sagt...

Sen dess har det blött, från o till, först ca 1mån tid, varit inne igen på UL där hon menade att det var så lite kvar, så hon tyckte jag skulle vänta lite till...har väntat o väntat o ändå har det ej slutat blöda helt(är mer brunaktiga flytningar typ, konstant mer el mindre, för att sen verka upphöra ca 3dgr för att sen börja igen m mer riklig flytning....)var sen inne på bokad skrapning då vi skulle kolla UL precis innan fa besluta om det skulle genomföras eller ej, beslutades då att det var såå lite kvar o inte värt genomföra skrapning för, utan hon sa att det skulle ta ca 1vecka sen skulle det vara helt slut. (Gravhormonerna på blodprovet visade då på 56 jmfört m 417 14dgr tidigare vilket ju var en förbättring)
Jag åkte därifrån o det kändes då rel bra att vi slapp göra ngt ingrepp då kroppen verkar ta hand om det själv...sakta men säkert...hrm..

Var iväg på sem och trott att det slutat o ev vara en mens påG då det inte varit ngt alls" ens färgat, i ca 3-5dgr, och sen kom pyttelite mer blod o lite klumpar...hoppades,hoppades på 1a mensen...men Nehej, inte det...
Det har nu gått 2mån sen den medecisnka aborten och jag har mått mer eller mindre mentalt dåligt av denna väntan, har varit/är sååå jobbigt att aldrig få bli normalt återställd igen så man har chans till syskon(sen vet man ju aldrig hur lång tid DET tar) och jag håller på bli knäpp!!

Jag bara undrar vad ni/någon som varit med om samma sak, skulle gjort?? Tips o råd...för jag mår så dåligt av denna väntan o hoppet som alltid krossas.
Jag har nu bokat in mig på UL på MÅndag fa kolla hur det ser ut, resp hoppas ta blodprov fa kolla hur mkt gravhormoner som är kvar, men OM det visar sig var mindra men inte HELT borta, o de säger jag bör vänta...men HUR länge?? De vill aldrig säga hur lång tid det kan ta ju!
Snälla, ngn med erfarenhet, vad skule ni gjort? Det finns även ngn ny typ av skrapning då man går in m kamera o kan då se exakt vad man gör vilket innebär mindre sår, men det skulel inte finnas tider innan ngn gång i mitten/slutet av Sept, de visste inte. ÄR det dumt göra vanlig skrapning såhär sent eller vad? Önskar verkligen jag gjort det från början så hade det varit över för 1,5månad sen...

Oops. vad långt det blev...jaja, var bara tvungen, vet inte var jag ska vända mig då det inte verkar så vanligt att blöda/ha färgade flytningar så länge...

Från orolig o otålig mamma

[TorpSara]

Hej. Vad tråkigt att höra om er historia. Jag har haft lite liknande, eller vi uppdagade en missed abortion i vecka 15-16. Då blev jag skrapad. Det är inte heller så kul... Sedan fick vi avbryta en graviditet i vecka 21, och då blir det ju mer en förlossning.

Ett kvarhållet missfall blir lite annorlunda eftersom kroppen håller inne på det, varför det är ofta segare än ett vanligt missfall.

Nå. Vad jag har fått lära mig är att vid alla typer av "förlossningar" så får man avslag. Lite beroende på, så tar avslaget ungefär lika länge varje gång, 6-8 veckor, om inte det är ett tidigt missfall. Mer ibland, men det är sällan. (Vid en skrpaning något snabbare, men det är inte sant att kroppen reagerar som vid en mens, vilket jag har hört folk säga.) Sedan brukar det komma en liten mensblödning. Efter det brukar cykeln hoppa igång igen, om än kanske lite skakigt första varvet. Då har min gynekolog sagt att det är bra att vänta ut den första "riktiga" mensen, för då åker ofta de sista resterna ut, som skulle kunna ställa till besvär vid en ny graviditet.

Jag skulle INTE skrapa nu, eftersom du då har en relativt stor infektionsrisk, och du får även då ett avslag, om än kortare.

Väntan är svår, tro mig, jag vet. Men samtidigt är det kroppens och livets gång. En graviditet är en stor sak i kroppen, och det TAR tid att ställa om, för de allra flesta i allfall...
En klok tjej som var med om samma som jag sa att kroppen kanske behöver gråta färdigt den med. Och lite är det ju så.

Så, jag tror att du snart har en rätt normal cykel igen, oh stör den inte mer med en skrapning, om det inte är mycket rester, vilket det ju inte verkar vara.

Kramar, och så får vi hålla tummarna för varsinn sommarbäbis 2009, du och jag!

/Sara

[Elle]

Carin :hear: vad ledsen jag blir för din skull Jag har ingen erfarenhet av detta men vill skicka en lång, varm kram till dig!

Elle

[Carin1]

Tack kära Torp-Sara, för ditt stöd o bra information, och Elle, din kram värmer, sånt man behöver då sånt här händer...
Det hjälper som sagt då det finns andra i samma situation.

Hmm, ja, det är nog precis som du säger Torp-Sara, dvs avslag som pågår, för det är precis så det ser ut..undrar bara hur lång tid kvar..då det ju var som ett uppehåll i 3dgr ca tidigare. Den där lilla" mensomgången som ska komma först, när ca kommer den? (kan det pyttelilla blodet som kom efter de 3 dagarna varit den lilla mensomgången??)
ska man ha slutat blöda/ha avlsag helt en period innan den första lilla kommer? Har du föresten ngn aning om det är så att allt måste vara ute alt inga gravhormoner alls får finnas kvar fa normal ÄL ska kunna komma igång?

Då är vi i samma sits du o jag, dvs vill ha bebis no2, så vi får verkligen hålla tummarna för bebis-09!!! hoppas, hoppas...(

Kram

[TorpSara]

Det låter mer som att det var en sista del av avslaget, så minns jag att jag hade senast också. Att det avtog och kom igång på slutet. Men man brukar kunna få mens väldigt tätt inpå.
Jag tror, men vet inte, att allt graviditetshormon ska vara borta innan cykeln kommer igång. Det verkar ju mest troligt.

De är ju födda nästan samtidigt, våra ettor. Vi får väl se vem som hinner först med tvåan! Mig har det tagit minst ett halvår varje gång, det är en seg väntan. Men lönen är riklig...

[Livi]

Hej kära du..

För ca. 4 veckor sedan fick jag ett missfall i v.12. U-ljudet visade att barnet förmodligen hade dött för ca. 1 vecka sedan

Det svåraste för mig var att ta in och lita på vad läkaren hade sagt och sett. När jag rullades in på op (morgonen där på för skrapning) var jag helt övertygad om att barnet levde och att läkaren hade sett fel eller bara ville förstöra all min lycka. Ärligt talat har jag fortfarande inte fattat vad som har hänt.. Önskar så innerligt att jag hade bett om ett nytt u-ljud så att jag hade fått sett bebisen och då själv konstatera att jag inte såg något hjärta slå. ( Var på ett tidigt u-ljud i vecka 8 och såg hjärtat)

Jag har inte läst hela din tråd, bara några av de första inläggen. Tiden är knapp..
Hur mår du nu? Har du några fler frågor svarar jag gärna och vill hjälpa dig

/Johanna

[Elle]

Carin hur mår du?

Elle