Skall man alltid bekräfta tystnaden?

[Gäst]

Puh, i natt var vargtimmen ovanligt lång och ganska högljudd! Tredje natten i rad nu som Hanna vaknar kvart över fem och "pratar" (tidigare under de tre veckor vi kört har det varit en natt här och där). Hur lång tid har det tagit för er andra innan ni fått era barn att inte vakna till i ottan?

Under dessa tidiga mornar när dottern alltså är ganska nöjd har jag funderat över det här med bekräftelsen. Jag springer upp och ramsar så fort jag hör henne (kanske skall jag sluta med det om hon inte är missnöjd?) och sedan ligger hon och "kurrar" innan hon somnar om. Kanske kommer någon liten snyftning, men inte mer än så. Skall jag, trots att hon inte gråtit, bekräfta när hon tystnar? Jag vet ju att hon skall få med sig mina betryggande ord in i sömnen. Men är det inte ännu bättre om det sista hon får med sig är sina egna nöjda gurglingar? (Till saken hör ju dessutom att det är ganska motigt att gå upp ur sängen för att viska i dörrspringan. Ibland somnar jag ju om innan hon gör det.)

I morse fick jag också en helt annan fundering (när hon faktiskt för ovanlighetens skull grät). Vi har planerat att åka utomlands den 5 juli, men inte bokat något ännu. Vågar vi åka? Kan jag hoppas på att hennes nätter satt sig tills dess? Dels vill jag ju inte rubba henne genom att dra iväg med henne (å andra sidan kan vi ju inte sitta hemma hela sommaren, då får inte storebror så kul), dels är det ju inte så kul att ha en unge som låter ordentligt på ett hotellrum kl.05, vare sig för grannarna eller för storebror som är tämligen lättväckt!

Allt gott till er alla!
Pea