Natt 2 gick inte mycket bättre. Nattningen gick på 20 min. Den började dock med att vi bråkade inför vår son istället för att skratta och att jag sedan ryckte upp stackarn för att han skrek så (jag vet - skäms på mig!) Därefter vaknade han redan efter 45 min och fortsatte så fram till 02. Här lyckades min sambo i vart fall lugna honom med endast solfjädern och sen ramsa. Vid 03.45 var enda gången han enbart ramsade och då sov han i två timmar i stäck (den nattens längsta pass!). På dagen hade lillkillen ingen aptit knappt alls och ramlade när han satt, vilket inte har hänt på länge.
Så gick jag på natt 3. Började med tillrättaläggande, solfjäder, ramsa x4. Han skrek! Ramsa x 6. Skriket ökade. Gick in och buffade kort, ramsade x 6. Fick upprepa proceduren, sen somnade han. Allt tog en kvart. Sen vaknade han vid 21.15, men somnade om på 4 min mha av ramsan. Här växte mitt självförtroende! Wow, vi kommunicerar ju verkligen! Vaknade till kort (eller gnällde i sömnen?) men tog hand om det själv vid två tillfällen fram till 03.40. Fick då ramsa i två omgångar x 4, men han somnade efter 6 min. Vid 05, räckte det inte med ramsa så jag fick ta till buffning. Han låg då hopknölad nere vid fotändan av sin spjälsäng
Sötis... Somnade om på 7 min. Sen från 06.18 gnällde eller skrek han ända fram till 07. Försökte med dammsugare, tystnad, ramsa... men inget hjälpte så jag fick buffa honom lugn i omgångar. Vänta in min sambo och sedan göra glad morgon 07.15 (en kvart för tidigt mot schemat). Dag 3 har han sovit sina sovpass bra, men vill fortfarande helst bara amma. Katrinplommon- eller andra fruktpureer gick emellertid bra. Så nu till natt 4 tog läggningen nästan 20 min igen
och fick buffa i 2 min, efter att ha ramsat x 4 i fyra omgångar, för att få honom sovlugn och somna med ramsan. Känns som ett bakslag... Trodde att poletten med ramsan hade trillat ner natt 3. Kanske att jag var för snabb med att ramsa och buffa? Men han skrek ju bara mer och mer. Riktigt ledsen lät han Känner att jag behöver lite hjälp av erfarna SHN-kurare här på forumet för att stärka Attityden. Min sambo är mycket skeptisk och tycker mest att det är jobbigt att kura, vilket inte gör saken lättare. Ska jag fortsätta kura själv framöver? Eller är det bättre att få honom att klara av att kommunicera med ramsan också så att även hans självförtroende stärks. Innan natt 3 kände vi oss så uppgivna att jag bara ville ge upp.
Nu har han vaknat igen... Har ramsat i 3 omgångar, men gråter fortfarande. Hjälp!
och grattis till beslutet att kura, de jobbiga nätterna ni har nu kommer ni aldrig ha igen, när ni är klara kommer hela familjen sova gott om natten.
kan det stämma? Det är ju ingen lite herre här så han behöver mera mat. Se till att erbjuda goda gröter och pureer INNAN amning, erbjud gröt och vänta och erbjud gröt igen innan du erbjuder bröstet. Snart har poletten trillat ner och han förstår att man ska äta MAT inte "bebis tutt mjölk" viktigt att du inte kompenserar honom med tuttmjölk, han fattar snart galoppen.
Ibland kan dom behöva få klura på, på egen hand en kväll, så är han inte ledsen så avakta =backa se om han löser det själv.
Tänker att jag satsar på natten först. Men det kanske är fel? För allt hänger väl ihop?
och det enda som hjälpte till slut var att buffa honom tills han nästan somna och sen ramsa ut. Har vi fastnat i buffningen tror ni? Men han är för arg/förtvivlad för att höra ramsan. 