Har nyligen skrivit nedanstående på "samtalsforumet", men ännu inte fått något svar/råd och då jag är osäker på om vårt problem hör hemma där skriver jag det även här
Till saken:
Vår son (10 månader) har ensamlek varje morgon. Började med det i januari. sedan några veckor kan han leka ensam i ca 50-60 minuter, vilket ju också har varit vårt mål. Han har ensamleksstunden direkt efter vällingen på morgonen. Vinkar glatt hejdå när jag lämnar honom i spjälsängen. Han leker jättebra ensam och vi hör ofta att han småpratar och skrattar för sig själv. Ibland har han fått sina utbrott och skrikit när något gått honom emot (t.ex. tappat leksak utanför söngen), men det har gått över efter max 5 minuter utan att jag har behövt gå in.
Den senaste veckan har han tyvärr börjat få utbrott av gråt och skrik som inte går över så lätt. Detta händer inte varje dag, men 2 gånger förra veckan och idag. Förra veckan började han skrika/gråta efter ca 50 minuter så jag gick in och avbröt innan han blev alltför hysterisk. Går alltid in med glad röst och ser till att han är lugn eller så att han skrattar innan jag tar upp honom.
Idag började han skrika/gråta redan efter ca 30 minuter. Lät honom hållas, men han bara skrek sig alltmer hysterisk. Efter ca 15 minuters skrik/gråt gick jag in och avbröt med samma glada röst. Han slutade så fort jag kom in och var lugn då jag tog upp honom. De flesta sakerna låg på golvet utanför spjälsängen och lakanet upprivet och låg i en hög i sängen.
Är tveksam om jag gör rätt som låter honom skrika/gråta så länge. AW säger ju att de bör få klara sina kriser själva under ensamleken. Men hur länge skall en "kris" få pågå utan att man ingriper? Hur bör jag göra för sköta detta bäst. Någon fler som har varit med om samma sak?
/mamma 2004
PS.I övrig är han glad och sprallig, går för fullt upp i trappor, sover och äter bra på de tider som är spikade. Har inte märkt någon 9-månaderskris ännu, eller kan ensamlekskriserna vara en släng av det?