till - Karin Yngman, citerar jag här hennes kolumn i Barometern den 14 maj 2008:"KOLLEKTIVISTEN BORG HÄRJAR FRITT I POLITIKEN
Moderaternas feministiske finansminister Anders Borg är positivt inställd till obligatorisk förskola. Man häpnar! Finns ingen känsla kvar för gamla moderaternas frihetsvärderingar? Allt fokus på den onyanserade arbetslinjen. Pengarna framför allt.
Och socialdemokraterna, som säger sig värna de svaga i samhället, gör inget annat än göder den välbeställda medelklassen, så länge den lyder. Makten framför allt. De står väldigt nära varandra, moderater och socialdemokrater. Staten och kapitalet, de sitter i samma båt…
Arbetslinjens mest omhuldade företeelser feminism och förskola har bildat symbios över den politiska blockgränsen. Hur mycket pengar lägger vi inte på detta mastodontprojekt som statsfeminismen och heldagsförskolan utgör. Det är helt ofattbart att en hel befolkning har gått på ett sådant lurendrejeri. Jobba, jobba, jobba, så att staten får in skattepengar för att betala den uppsjö av problem som allt detta jobbande orsakar. Förstår de inte att det är något av stort värde som hemmaföräldrar åstadkommer när de håller sina hem öppna för barnen?
Gemensamt för svenska politiker över hela linjen är detta ständiga tjat om att svenska förskolan är så bra. Det är fel. Den är i stora stycken förskräcklig. Främst för att den har utvecklats till storskalig heldagsomsorg för redan så små barn som ett- och tvååringar. Denna typ av kollektiv fostran av små barn går emot allt mänskligt förnuft som vill att kärlek och inte endast materialistiskt, rationellt tänkande ska få råda. Den deltidsförskola (lekskola) som utvecklades för att barn skulle komma samman för lek och lärande under pedagogisk ledning, var ämnad för något äldre småbarn och något helt annat än den heldagsomsorg (daghem) som senare har kommit att kallas förskola. Som förskollärare är det min plikt att stå upp för barnen, och det är inte deras bästa som råder i dag. Det är arbetslinjens bästa.
Det finns en debattör, Anna Wahlgren, som på allvar, och ensam, vågade utmana dagislavinen redan på 70-talet. En hjältinnas insats. Med nio egna barn, som hon tagit hand om på heltid, och med ett genuint intresse för människan, har hon skaffat sig unik kunskap. Anna har alltid fört barnens talan, utan partipolitiska eller andra ideologiska baktankar. Sin kunskap samlade hon i den imponerande Barnaboken, som kom ut första gången 1983, men som sedan dess kommit i ny version och är lika aktuell i dag.
En annan intressant debattör är Jonas Himmelstrand, vars utmärkta bok Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige kom i höstas. Framför allt är hans bok en kärleksfull hyllning till människans stora inbyggda potential, och rätt, att växa och utvecklas. Det allra mest grundläggande som måste förändras i samhället för att skapa gynnsamma förhållanden för detta växande är familjepolitiken. Heldagsförskolan är ett hinder, tvärtemot vad den stela arbetslinjens förespråkare tror.
Nej, det är inte dyr, obligatorisk förskola vi behöver för framtiden – vi behöver fria medborgare. Finansministern har fått allt om bakfoten."
KARIN YNGMAN
bor i Blomstermåla och är aktiv i Haro.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn