Är han för ung för att sova själv i eget

liten · Inlägg av **liten** » ons 25 maj 2005, 18:33

Hej!
Är ny här och håller just på att läsa in mig mig på SHN-kuren. Det talas om att börja kuren vid 5-månaders-ålder vilket gör mig lite orolig:

Vi började lägga vår bebis, Isac, själv i eget rum vid bara TRE VECKORS ålder! Ingen kur, bara vår egen princip och konsekvens varje natt. Anledningen var att han skrek och skrek hela nätterna och ville absolut inte sova. Kolik. Det var oerhört jobbigt. Vi blev rådda av läkare att försöka vända på dygnet och lägga honom i mörkt rum på kvällen och låta honom skrika några minuter innan vi går in och tröstar. Då tröstar vi genom att hålla handen lite/ge napp/rucka på sängen (men inte ta upp!) och går ut, han börjar skrika igen, vi väntar några minuter inför ny kort tröst. Ibland somnar han plötsligt mitt i ett skrik. Så håller vi på några gånger men efter ca en kvart - halvtimma sover han i förvånansvärt många timmar! Och VI får sova också.
I början ville han ha två nattmål (var tredje timme) för att sedan sova vidare, nu (2 månader) sover han i sju timmar för första målet. Vi känner oss alla utvilade.

Men som alldeles för känslosam mamma har jag haft så mycket ångest över detta - jag menar, han skriker ju sig till sömns varje gång även om skriken mer och mer blivit till gråt och gny; han är ju ledsen! Och det gör så ont i mig varje gång.
Är detta bra, är han för ung, kommer han få traumatiska besvär av detta, känner han sig mindre älskad och trygg (trots att vi skämmer bort honom extra på dagen) - ja det är så mycket tankar och oro som jag inte hittat någon att ventilera med. Min sambo är principfast och tycker jag är för nojjig och sköterskan på BVC "det är säkert ingen fara".
Men jag behöver lite stöd och mod för att fortsätta. Kanske har ni andra beprövade idéer för en två-månaders lite kille som är bättre. Om ni anser att det vi håller på med är för tidigt kommer jag att avbryta.

Vad tror ni?
PS. Jag kommer att byta till SHN-kuren när han är 5 månader (tidigare?). DS

Liten mamma till en stor Isac, född 6/4 -05

father of sons · Inlägg av **father of sons** » ons 25 maj 2005, 20:09

Hej!

Du behöver absolut inte vänta 3 månader innan du kör kuren.
Läs tills ögonen blöder, som upphovskvinnan skulle säga, och läs lite till.
(Lathund, verktygslådan, krönikor etc)
Forumera och sök andra frågor och svar, forumet är en enorm kunskapsbank.
Förstå filosofin och lär dig verktygen. Vet vad du gör och varför.
Ut med oron, den är inte till någon hjälp, tvärtom!
Läs på och gör en nystart! Se inte bakåt. Etablera standardmodellen. Sömn och mat går hand i hand! Gör ett schema utifrån sonens behov.

Ett hett tips är att inhandla "Sova hela natten" Bok+DVD.

Just det - Magläge och andningslarm!

Lycka Till!

Sarika · Inlägg av **Sarika** » ons 25 maj 2005, 21:06

Hej
säger som Father of a son, det är inte för tidigt och läs på läs på! Läs också Barnaboken om ni inte gjort det.

För din info så kurade vi vår dotter när hon var precis fyllda 2 månader för vi hade hamnat i helt fel mönster och det var vid 2 månaders ålder som vi upptäckte barnaboken och shn kuren. Tack och lov!!!

Lycka till! Det här fixar ni galant!!

father of sons · Inlägg av **father of sons** » ons 25 maj 2005, 21:22

Hej!

I Barnaboken står det att den idealiska tidpunkten för barnets förflyttning ur sängkammaren är när barnet är 5-6 månader. Halvårsbarnet är stabilt och självsäkert.

"Fram till 5 månader bör emellertid det lilla barnet ha sin säng i mammas och/eller pappas sovrum om nätterna."

/ Mamman till sonen

liw · Inlägg av **liw** » ons 25 maj 2005, 22:17

Det är säkert en bra grundtanke men det där tror jag är llite olika från barn till barn... vi flyttade Emil när han var 4 mån då vi helt enkelt störde varandra. Jag studsade upp för minsta lilla pip och väckte honom ibland... och han som bara grymtade lite i sömnen

Och han vaknade när vi kom och la oss på kvällarna...
Han fick eget rum och sen sov både han och vi mkt bättre

liten · Inlägg av **liten** » ons 25 maj 2005, 23:06

Jag hade föredragit att ha honom i samma rum om det inte vore för att jag är extrem lättväckt och lite orolig förstabarnsmamma - så jag hade inte fått många timmars sömn om jag legat och lyssnat till hans gny och bökande - även om jag vet om att han gör det i sömnen.
Men man får ju inte vara egoistisk om det är så att det för tidigt för eget rum. Men samtidigt blir man starkare om man får ordentlig sömn och bättre hantera hans kolik på dagarna...
Kanske ska prova att flytta honom in till oss ändå?

anna · Inlägg av **anna** » ons 25 maj 2005, 23:44

Hej!

Nu har jag funderat och funderat en stund på om jag ska göra min stämma hörd här eller inte...

Men jag gör det...

Har du överhuvudtaget Barnaboken i din ägo?
Om du inte har det tycker jag du ska inhandla den det första du gör imorgon bitti!
Slå där i registret på kolik, och läs om att det inte är kolik det handlar om!
Det är överlevnadsångest! Hur du gör för att komma tillrätta med detta är genom standardmodellen och schema. Allt du behöver veta står i boken. Han tror inte han ska överleva!

Det är skrämmande saker detta och så oerhört viktiga!
Jag BER dig - köp, läs och lär! Du kommer fixa detta, men din lille kille MÅSTE vara mätt för att kunna sova, och för att sluta skrika!

Förlåt om jag trampat dig på tårna på något sätt, jag hoppas verkligen inte det...

kram anna

Mindy · Inlägg av **Mindy** » tor 26 maj 2005, 01:27

Jag instämmer med Anna! Det här med att vara mätt betyder inte att han inte får mat förstås, bara det att han inte matas på "rätt sätt", alltså enligt standardmodellen.
Det är liksom en helhet, ett helt koncept, det här med shn-kuren. Köp Barnaboken till att börja med.

Välkommen hit och lycka till!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 26 maj 2005, 08:04

Tycker som de andra att du ska investera i Barnaboken och därefter strukturera upp maten och sömnen så att han får i sej tillräckligt med mat och hjälps till ro att sova. Han ska inte behöva ligga och skrika så som du beskriver - han ska hjälpas till ro. Med en sådan liten är vagning alldeles utmärkt - det tillsammans med magsömnen.

Kuren går utmärkta att köra även nu (med 8 timmar natt) men först måste du strukturera upp maten enligt standardmodellen så att han har förutsättningarna för en hel natts sömn!

Lycka till!

liten · Inlägg av **liten** » fre 27 maj 2005, 14:51

Tackar mycket för era råd och åsikter. Har precis börjat läsa om SHN-kuren, och Barnaboken är på väg! Kommer säkert få mycket svar på mina frågor där också. Men jag är osäker om jag verkligen kan börja SHN-kuren nu vid två månaders ålder. Känns för tidigt eller? - vill gärna ha fler åskter om detta!!

Ang. maten så är han proppmätt och glad när vi lägger honom. Men så fort vi lägger honom och han förlorar kroppskontakten med mig/pappan blir han ledsen.

Och ang koliken, som någon här trodde jag förväxlat med något annat så är det tyvärr ett faktum - han har verkligen kolik och har fått diagnosen både av läkare, barnsköterska och specialist inom spädbarnskolik.
Men det är bättre nu; förra veckan fick han akupunktur, sju behandlingar och vi har sett god effekt - koliksmärtorna är borta. (Kan rekommendera till kolikföräldrar)

Lotta Sthlm · Inlägg av **Lotta Sthlm** » fre 27 maj 2005, 15:05

Hej! Jag började använda mej av verktygen när Alva var 2 månader och det gick kanonbra!!! \:D/ Så det är inte för tidigt tycker jag men om du känner dej osäker så tycker jag att du ska vänta... annars kommer nog osäkerheten inom dej göra att det kanske inte kommer funka...

anna · Inlägg av **anna** » fre 27 maj 2005, 17:28

Hej...nu är jag här igen och tassar...

rädd för att trampa på tårna...Men det är SÅ VIKTIGT!!!

Mycket kommer att klarna för dig när du får Barnaboken, och läser om kolik och överlevnadsångest. Vad Anna Wahlgren skriver där ang. kolik är att det är icke lindrad överlevnadsångest, det BEROR på att ungen inte är mätt! Till slut är han så förtvivlad att han bara skriker! De råd man får av BVC är att vänta tills han väger 4 kg, då får man nämligen kolik-medicin! Och det är knark! Man knockar bebben med droger!
Helt fruktansvärt!

Jag skriver om detta eftersom jag varit i samma situation som dig.
Våran första flicka Clara skrek och skrek, jag matade á la dagens råd lite slattvis då och då. Vi bar omkring henne och vaggade, körde över mattkanter, jag undvek mjölkprodukter o.s.v o.s.v i all oändlighet, men ingenting hjälpte!!! Jag fick då Barnaboken, och slog direkt i registret på kolik, och fick där svaret på allt! Hon var ju inte mätt!!!!
Det var helt fruktansvärt att inse att det var därför hon skrikit så! Jag mådde så dåligt!! Gudskelov var hon liten från början, så jag hann aldrig få knock-out-droppar innan jag fick boken, och började med standardmodellen! Det tog lite tid att få henne att förstå att jag nu inte skulle svälta henne längre, men när poletten trillade ner och jag förstod vad allt handlade om vände ALLT.
Standardmodellens matning går ut på att PROPPA i bebben mat! Under 1,5 timmes mål. Ena bröstet, c:a 20-30 minuter, rap, fortsätta med samma bröst tills ungen bryter. Paus med umgänge och skötning c:a 30 minuter, och sedan påfyllning med det andra bröstet i 2 omgångar även det. Sedan är det sovdags 2 timmar. Detta standardmål upprepas på samma vis dagen lång, och det ska in 4 sådana stora mål på en dag. Sedan bör det bara bli 2 korta nattmål.

kram anna

Kristin · Inlägg av **Kristin** » lör 28 maj 2005, 13:30

Hej!

Vi flyttade ut plutten från vårt sovrum i och med att vi började kuren. Då var han 2 mån och 3 v. Det var främst av praktiska skäl då den som inte gick upp och vagnade skulle få lite mera sömnro. Vi körde inte kuren på riktigt

och hade honom i vagn i 3 hela veckor innan vi flyttade över honom till spjälsäng. Det var ju så effektivt med vagningen.... Det gick mycket bra att flytta honom till spjälisen.

Alltså, när ni börjar kuren är det i VAGNEN jag tycker att ni skall ha honom om nätterna (och dagarna). Det är mest effektivt när de är så små.

Jag har läst i efterhand att AW inte anser att de små ska ha eget rum innan ca 5 mån ålder, men det har alltså fungerat bra för oss. Jag är också en sådan som vaknar av minsta lilla ljud/pip och min sömn blev mycket bättre när plutten flyttade ut.

Jag tänkte på det där med matning och skrik. Många barn har ju "kvällskolik" eller vad man nu skall kalla det

.... Vår son hade sin skrikperiod omkring 18-20 varje kväll

. Det var hans pappas pass varenda kväll, dvs att gå omkring och BÄRA på honom. Jag är helt övertygad att i pluttens fall var det MAT som fattades. Vi kom aldrig riktigt igång med amningen, utan har alltid ammat OCH givit flaska. Jag hade mycket svårt att acceptera detta faktum. Det var vid 3 månaders ålder (i och med kuren) som jag beslöt att det var flaskan som var huvudmålet och sedan gav jag bröst så mycket han ville ha (bröst först och sedan flaska). Så höll vi på tills han var 4,5 mån då jag slutade amma helt

. Plutten brydde sig ingenting. Han var såååå nöjd med sin flaska. Om jag skulle få ett barn idag, skulle jag ge flaska på kvällen (alt pumpa ur bröstmjölk om morgonen då den är riklig) då mjölken faktiskt är tunnare och blaskigare. Det viktigaste är inte att barnet ammas, utan att det blir MÄTT!!!

Kram
Kristin

liten · Inlägg av **liten** » lör 28 maj 2005, 22:54

Det verkar funka att ha honom i eget rum, men min primära fråga var om det verkligen är bra att låta honom skrika varje kväll innan han somnar. När han väl har somnat, sover han bra i 5-7 timmar tills han vill ha mat vid fyra-fem-tiden på morgonen och ligger sedan hos mig i sängen och ammar när han vill fram till att vi går upp vid 9-tiden.

Men samtalsämnet verkar ha halkat in mer och mer på koliken och maten.
Det verkar finnas många teorier om vad kolik är och Annas teori om att det beror på att barnet inte är mätt är en av dem (den märkligaste av dem, enligt mig). Först och främst verkar begreppet användas så fort en bebis skriker mycket. Det kanske är vanlig kvällsgnälligghet som så många bebisar har eller magknip som kan botas av Minifom. Eller att det är hungrigt.
Man får välja vilken teori man tror på och funkar det att mata mer så är ju det suveränt.

Men har man en rejäl mjölkproduktion som jag, matar den lille så mycket, så länge och så ofta tills han vägrar ät mer, ser på kroppspåket hur han krampar, vrider och vänder sig under timmar av skrik, ofta mitt i maten (det gör tydligen ont när de äter), så är man rätt övertygad om att det är smärtor det handlar om och inte för lite mat...
Så därför tror jag på den teori specialisten/forskaren/akupunktören har, om omogna tarmar som är hyperaktiva, men öppna ändar (magmunnen, och nedre delen av tarmen), vilket gör att barnet inte kan hantera tarminnehållet, det rinner rätt igenom, och de osannolika smärtor som det ger för överkänsliga nerver i tarmen. De rapar aldrig, kräks sällan och är torra i munnen.

Vill tillägga att efter behandlingen är han som förbytt! Visst, vanligt kvällsgnäll några kvartar, men avslappnad i kroppen, inga kramputtryck och det går att trösta honom (det gick inte förut), men mest en lugn, nyfiken leende kille! Och mätt förstås:)

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 28 maj 2005, 23:07

Han ska INTE ligga och skrika när ni lägger honom - han ska hjälpas till ro med vagning. Läs på!

När du fått Barnaboken - läs om "kvällstrassel". Eller sök här på forumet!

Övertrötthet (kvällstrassel) kan "se ut" som "kolik". Alla mina tre skulle nog ha fallit under det begreppet om jag inte läst om "kvällstrassel" i Barnaboken. Barnet behöver lugnas och övertygas om mattillgången. Ofta behöver de hjälpas till ro och sova i fem minuter för att orka ta till sig den informationen. Om man istället bär och har sig (= mer stimulans som toppar övertröttheten) så beter de sig som om de hade "kramp" någonstans. Det brukar ske på exakt tidpunkt runt 17.30-snåret och börja runt 6 veckor och håller i till ca 10-12 veckors ålder. De vill absolut inte äta och havererar gärna precis då maten erbjuds eller mitt under pågående matning - så som du beskriver. De ser verkligen ut att ha ont! Som exempel på det kan jag själv berätta att jag gav en alvedon när det hände den första gången med son nr 2 8)

. (Han hade fått sådana iom att han fick ta dem efter sin magmunsoperation.) Men iom att jag läst om "kvällstrasslet" och hade erfarenhet av barn nummer 1 så förstod vad det handlade om och då var det direkt ner i vagnen och vagnas till ro vid första grimasen och sovstund i 5 minuter - därefter var det mat som gällde så fort de vaknade till. Och därefter var "koliken" över!

Därför är inte mjölktillgången det som avgör (själv har jag flaskmatat mina barn så det fanns massor) utan det är en övertrötthet som gör att de inte "orkar" förstå att det finns mat och ännu mindre orkar de äta den - då havererar de och måste hjälpas till ro. Därefter kan de lugnt äta vidare med ett piggt sinne som orkar förstå att det finns mat och orkar äta den med en avslappnad kropp som orkar ta emot maten. Det är min erfarenhet i alla fall!

Därför kan man helt enkelt schemalägga en 5-10 minutare sömn innan sista kvällsmålet för att mota Olle i grind! Och missar man så är det bara att GENAST hjälpa barnet till ro på något effektivt sätt (vagning/buffning eller något eget knep) så att barnet får sig en power nap!

Lycka till!