Skrikigt på kvällensläggningen

[Jenna]

Hej
Vår flicka har sedan kurningen alltid skrikit/protesterat en del i samband med kvällsläggningen. Detta upphörde först när vi kom på att hon skulle hjälpa till att lägga lillebror först och sedan själv gå och lägga sig, ngn minut efter.
Eftersom hon slutat ta middagslur, efter springande och skrikande, beslöt vi oss för ljusare rum och saga = vila. Hon blev en mer eftermiddags- och kvällstrött flicka eftersom hon hade behövt ta middagsluren trots att hon övergivit den. Kvällsläggningarna gick görsnabbt och smidigt.

Allt väl tills för några veckor sedan då hon började skrika i samband med läggningen. Eftersom det var länge sedan sist gick vi, efter några ramsningsomgångar, in och gav henne solfjädern. Följande kvällar upprepades det hela tills inte längre solfjädern tog, även ett par morgnar var gööörskrikiga tidigt.
Vi beslöt oss därför att backa. Nu kör vi snabbt gonatt, inklusive kittel etc. sedan ut med en st. ramsa. Nu skricker hon i ca 20-25 minuter innan hon somnar. Inte kul... När det blivit mer ledsamt har vi ramsat men det känns ibland som om den inte tar.

Så; vad gör vi för fel och vad skall vi göra i stället?

Tack på förhand.

[annawahlgren]

Möjligen är "felet" att ni låtit det gå inflation i både solfjäder och ramsa.

Solfjädern är ju ett krisverktyg, inte en sömnmetod, så att säga. Och ramsan är vad som ska göra jobbet. Att backa betyder inte att ge avkall på ambitionerna; det man verkligen gör, det ska också nå fram. Ramsan lever ju inte sitt eget liv utan det är ni som ger den. Då är det också ni och bara ni som kan se till att den når fram, att den verkligen tar. Med mindre får man inte ge sig.

Solfjädrar man som en del av läggningsrutinen har man snart byggt sig ett mönster som blir ohållbart (som ni ju märkt). Det är inte meningen att ni ska hänga därinne för att få tyst på henne. Det är ramsan som ska få tyst på henne, dvs alltid sista ordet. Med mindre får man som sagt inte nöja sig.

Går ni in efter att ha ramsat desarmerar ni den. Då börjar lilla barnet bara vänta på "uppföljningen", och vips är vargen där. Öva upp ramsan och lägg det rätta förhållningssättet bakom den (Se Mammut Marias tråd om förhållningssättets betydelse.)

Jag får intrycket att ni kittlar och skojar inne i rummet. Gör inte det. Ha kul utanför och ge skrattet-till-go'nattet TID. Sedan ska läggningen vara kort och saklig. Sömnen är barnets egen - tänk så. Stör inte med frågetecken, oro, otålighet, negativa förväntningar.

Avpersonalisera det hela, gärna med musik efteråt, annars andra glada ljud i huset som inte har med barnet att göra.

Lägg tillrätta, distinkt, och ge en kort solfjäder som markering, utan prat, tryck till avslutningsvis och gå ut, vänd mot dörren, med ramsan riktigt tjo och tjim men så rejält hög att den verkligen tränger igenom hennes eventuella protester. Avvakta sedan, men verkligen inga 20-25 minuter Lyssna av bättre. Något är det hon frågar om. När kommer ni? Vet ni vad ni gör? Är ni där? Törs man sova lugnt?

Det är de fråorna ramsan ska besvara. Inte er trafik. Och ramsan ska som sagt ha sista ordet.

Se det som en liten minikur Mycket målmedveten.

Vansinnigt glad God morgon vill vi ha också.

Rapportera gärna, när ni gett minikuren 3 kvällar.

[Jenna]

Tack Anna för ditt snabba svar!
Här ska minikuras!

[annawahlgren]

[Jenna]

Hej igen. Det bidde en minikur på nära två veckor. Ville inte riktigt skriva om våra valhänta försök att hitta rätt attityd inledningsvis nämligen. För det var där som skon så riktigt klämde! Istället för att skällväsa på varandra som vi gjorde medan flickan frågade och frågade och frågade igen så tog vi oss i kragen (och ett glas vin!) och fann åter attityden. Tjejen ropar fortfarande men det är inte nära ledset.
Återigen tack Anna Tack detta forum

[Jenna]

Hej igen alla här på forumet
Som Ni ser ovan hade vi lite strul i höstas, som sedan löstes efter att ha följt AW´s råd. Blev jättebra. Nu verkar det dock dags igen och läget känns ännu tuffare denna gång.

Nu sover båda barnen, sedan i oktober –efter snurran löst sig -, i samma rum vilket i stort fungerat jättebra. Vi kör skratt till gonatt och tävlar vem som skall komma in i rummet först, kanske lite kittling i sängen (jag tror kanske att vi inte skall göra så) –för att få ett ordentligt skratt. Sedan släckning, utgång 4x ramsa och Mozart på. Detta har funkat jättebra fram tills i fredags då Sonja hojtade efter mamma rejält och ledset och då modern, efter ca 15-20 minuter, gick in och solfjädrade, gick ut med en ramsa varefter Sonja somnade lugnt. –”En gång är ingen gång”, tänkte vi.

I lördags var det dock dags igen: Skrikande efter mamma till musiken och somnade inte förrän ca 40-45 minuter, varför vi inför gårdagen/söndagen kollade upp denna tråd igen och bestämde oss för att ramsa när vi kände läget inte var bra. Igår gjorde vi även så; ganska lugnt hojtande, kändes mer som trotsande alt. surande, men när det efter ca 20 minuter eskalerade ramsade jag varefter hon nästan blev mer upprörd. Sedan små perioder av tystnad (lugn?), och sedan skrik igen. Ramsa igen efter ca 30 minuter, varpå samma effekt hördes. Här började vi bli lite skärrade i takt med att hon inte blev lugnare, utan nästan tvärtom, varefter ännu en ramsa (denna gång x4) sattes in efter ca 40 min. Den kändes helkass då hon bara blev ännu mer skrikigt ledsen.

Till slut tystnade hon och somnade efter nästan en timme. Denna läggning kändes inte bra!!!
Lillebror sov hela tiden.

Det känns konstigt att denna fnurra infaller sig just nu: Hon är i en ganska trotsig period men vi hanterar det ganska bra, med social delaktighet och icke ”ja och nej”-frågor, ”klappa fint” om det behövs, mkt gos och mkt bekräftelse. Hon har även en ganska känslig sida som gör att hon blir ledsen (ibland arg) om man säger till henne ”på skarpen”, varför vi försöker undvika det för att i stället få henne att fundera över vad hon skulle gjort/göra i stället vilket fungerar jättebra.

Så vad gör vi för ”fel” och vad skall vi göra istället. Och om de är jobbigt för oss, hur var det då inte för henne..?

Väldigt tacksam för svar!
/pappan

[Sagalinda]

Hej! Jag ser att ni inte fått svar så i egenskap av kontrollant ska jag försöka mig på lite funderingar, så får vi se om AW kanske hoppar in och kompletterar.

För det första tycks det mig som om ni behöver odla lite tålamod och inte hoppa upp från stolen och slita håret genast det blir lite fnurr på sömntråden Alla små och inte så små får alltid lite extra frågor i huvudet någon gång, och då gäller det att besvara dem med lugn och saklighet. Tänk er själva; nog vet ni innerst inne att äkta makan/maken älskar den andra, men ibland måste man liksom fråga ändå: "Älskar du mig fortfarande?" Varpå den andra svarar "Knasboll, det är klart jag gör!" Tänk er istället att den andra svarat: "Eehhh, jag tror nog det...eller...?" Det hade inte varit så roligt.

Jag vill påstå att det är det senare svaret ni ger då ni vid gråtig läggning går in och solfjädrar. Ni har vargar i släptåg och bekräftar att det alls inte är så lugnt och tryggt i den sköna sängen. Solfjädern är ett absolut krisverktyg, inget förstahandsval då det blir fnurrigt. Ramsa istället!

Lördagens gråtiga läggning var alltså en följdfråga till fredagens. Hon blir upprörd av ramsan därför att den desarmerats på grund av solfjädern. Hon fattar inte varför ni inte kommer in! Jag skulle i ert fall:

Satsa vrålmycket på skrattet till gonattet
Använda peptalk. Förklara för stora flickan att ingen skriker efter att man lagt sig. Då börjar alla sova. Mamma och pappa kommer inte in i rummet mera efter läggningen för då ska alla barn sova. Det finns inget att skrika åt. Helt onödigt, man får bara ont i halsen. Och öronen. Mycket skönare att ligga ner tyst och sova.
Ha husljud efter nattningen.

Så, hur gick gårdagen?

Lycka till!

[Jenna]

Hej och stort tack för svaret.
Ber också om ursäkt för att vi inte svarat på hur det går/gick.
Jo, kvällen efter vi skrev blev jättebra. Trots läggningen föregående kväll, och det skrikande som då var, blev det jättebra. Lite småprat i rummet och sedan tyst. Så vår mobilisering visade sig vara "i onödan".

I går hade hon så, åter, en kväll/läggning med "frågor", när hon ropade efter modern. Vi ramsade två omgångar (4 ggr per tillfälle) och hon tystnade efter en stund, ca 13-15 minuter, låg sedan och pratade/grymtade då och då innan hon somnade. Så lite jobbigt med skrikandet, men okej ändå, eftersom vi inte "behövde" gå in och solfjädra.

Men lätt är det inte...

/Barnens pappa