Älsklingar födda i början av 08

[miniz]

Tack för välkomnandet!

Vad bra med en san här trad, det blir spännande att följas at (sorry inga a med ring över...). Skriver inte sa mycket pa forumet, men läser desto mer.
Maste ocksa bara säga att om det är manga skrivfel och konstiga meningar, sa kommer det av att jag inte bott i Sverige sedan jag var 12 ar och norska är mitt modersmal...

Här hemma njuter vi allihop av stora lilla Max som är född 5 feb. Lilla storasyster Liv är hemma och storasystern Selma gar i skolan ( och pappan jobbar). Det funkar bra för det mesta här hemma. Liv har klampat in i trotsaldern och det är ju spännande. Selma är fyra ar och da gar man i skolan här i Spanien 8)

Max är en riktig going. Nagon rytm har vi inte precis, men vi är pa väg. Natten är fantastisk, sover 21-4, äter och sover til 7.30. Efter det somnar han vid 9-9.30 och tar en liten 45 minutare. Sedan varierar det med korta eller lang lur. Han tar en tvatimmars om dagen, minst. Annars later jag honom sova bara 45 minutare om han vaknar själv, för da äter han ju mera och orkar sova pa natten ocksa... Jag undrar, borde jag hjälpa honom sova flera langlurar eller ska jag vänta lite innan jag styr upp dagen Han är ganska mycket vaken pa dagen, har inte räknat timmar ännu, men han är nöjd och jag är nöjd.

Hep
Kram
Maria

[kvacke]

Nya mamma - Era dagar låter ju helt underbara! Va härligt att du redan har sån fin struktur på dagarna. Jag tycker inte heller att smekmånad och rutiner går emot. Rutiner och struktur är ju underbart och helt avgörande för välmåendet i den här familjen! Däremot ska jag försöka att inte stressa iväg över att skapa ett schema denna gången. Hamnade där med Wilma för tidigt och tyckte det var otroligt stressande. Jag är glad om vi får en fin struktur på dagarna utan att för den skull hålla tider minutiöst. Det blir ju lättare för varje dag som går.

Här är det också stor syskonkärlek! Wilma är svårt kär i sin lillebror och klappar och gullar. Hon är väldigt noga med att berätta för alla om sin lillebror och visa upp honom, stolt som en tupp. Första dagen när Mahias började jobba bamma hon (wilma ord) Oscar i huvudet ganska hårt. Efter det klappade vi fint länge, länge och pratade om hur vi ska vara mot varandra. Efter det har jag inte sett nånting sånt och varit väldigt noga med att prata om vilken go storasyster hon är. Hon är just smugit in i trotsen 8) och det blir nya situationer att hantera varje dag. Inte helt lätt när man just fått bebis också men jag gör så gott jag kan.

Jag ger ersättning på kvällarna för att han har otroligt svårt att komma till ro vid bröstet på kvällen och får inte nåt tag. Med flaskan kan jag liksom tratta i maten lättare och det känns skönt.

Miniz - Välkommen till tråden! Kul att många hänger på. Vilka härliga nätter ni har!

[Fd Medlem]

Ja, dagarna är fina här. Och min schema-hets hänger väldigt mycket ihop med mitt behov av en stunds egentid på eftermiddagen. Men jag håller med, strukturbehovet ger en del stress också.
Ser att jag låter väldigt mallig i mitt inlägg i tråden tidigare. Det är långt ifrån så att tillvaron är militäriskt exakt och perfekt. Självklart är den inte det. Och jag har fyllt på mitt i lurar mer än vad jag "borde" ha gjort. Jag har plockat upp ylande bebis och matat. Det har varit nätter med mat varannan timme.
Irriterande nog tar jag det nästan som ett personligt nederlag och det blir ett extra nattmål. Tror att jag grundlägger svåra sömnproblem om jag gör det. Det är ju helt bedrövligt. Herman kommer givetvis att sova lika gott som sin storebror, extramål till trots!
Så nu har jag bestämt mig för att vara coolast i stan och inte bli så nervig över små avstickare från schemat.
Läste SusanDs tråd "Sigges röda tråd" och den är så fin och härlig, SusanD har en så härligt avslappnad attityd av att "allt är som det ska och det som inte är det ordnar sig".
Rekommenderas varmt för den som inte läst den ännu.
Nu längtar jag efter att Herman ska vakna upp ut bebiskoman och fixa lite vakentid i vagnen också. Som det är nu slockar han så fort vagnen börjar röra sig. Men SNAART kan vi vara ute längre, även under vakentid.

Kramar till er alla!

[hjhelena]

Hej

Hoppar in

Lille Fabian är född 22/2. Han har haft stark överlevnadsångest och har känts väldigt hungrig och har varit svår att mätta trots mycket mjölk och överskottskräkningar och att han inte får i sig mer, känner han sig ibland orolig fortfarande. En bestämd liten herre som flirtar järnet med en numera. Hans viktuppgång har varit skakig, kanske pga att han är inne på typ fjärde förkylningen, samt har vi varit magsjuka en gång.. Låter lite eländigt, men det är det inte, mest underbart, även om vikten har oroat mig, men han följer sin kurva sen började gå upp efter att ha halkat ner ett snäpp initialt från födelsevikten, övertygade BVC-läkaren mig om häromdagen - skönt.

Nattmålet är till slut äntligen snart borta och tiderna på dagarna sitter bra.

Storebrorsorna kramas och pussas och säger "Jag gillar dig!" varje gång de går förbi. De vill ha fler bebisar.

Så är läget för oss. Oroligt och underbart, jag hade glömt hur mycket man (i alla fall jag) oroar mig för de här små...

Kram H

[Hege]

Bara som lite privat forskning - skulle ni som har era barn mycket på mage kunde skriva in här hur det går med ålningen? När ålade den lilla första gången? Hur långt, och hur många veckor/månader var barnet då? Jag hör om bebisar som ålar innan de är två veckor, och kryper vid tremånaders ålder, och det skulle vara jätteroligt å höra hur det går för era barn, de som är helt nya, så att säga.

[hjhelena]

Ålar tror jag inte, men jag hittar Fabian på andra ställen än där jag la honom ibland, så lite rör han sig allt och jag ser att han försöker, rör armar och ben. Han lyfter huvudet och stödjer på armarna på ett helt annat sätt än mina killar gjorde vid denna ålder, och det var så fräckt på BB första kvällen när han drog upp huvudet och bara vände på det, vilken rörlighet de får på mage.

Kram H

[Fd Medlem]

Jag vet inte med er andra, men för mig har det varit så påtagligt: I och med lillebror Hermans ankomst har min kärlek till storebror Hugo intensifierats enormt. Inte så att jag inte älskade honom förr (självklart gjorde jag det, lillgull) men nu ser jag honom med helt andra ögon. Jag ser en liten man som KAN saker, som GÖR saker, som VILL saker och som TÄNKER saker. Som har HUMOR (nyss hittade han en Polly på golvet - ni som hänger i träningstråden vet att jag petar i mig en del sådana nuförtiden... - och låtsades stoppa den i sin mun, men nästa sekund kom han fram till sin halta mor och stoppade den i hennes mun: "Namnam!" sa han och tog själv en banan. (Han gillar inte choklad alls.) *smälter*

MEN det jag skulle komma till: Vi har i vanlig ordning varit i parken på förmiddagen. Där finns olika studsmattor som man kan ha väldigt kul på. I parken var även en förskoleklass med lite äldre barn, 5-6 år. En kille såg så ensam ut. Det klassiska mobbingoffret, askgrå i ansiktet och allmänt håglös, helt vid sidan av det kompisarna hade för sig. Kompisarna gungade. Han satt bredvid. Kompisarna åkte kana. Han stod bredvid. Kompisarna hoppade studsmatta. Han satt bredvid.

Ni kan tänka er att jag höll på att smälla av när jag ser min trinda Hugo, snart 2 år, gå fram till killen när han satt vid studsmattan och KRAMA OM HONOM! Så drog han den stora kille lite i armen: "Hoppa, hoppa!"
Det ville inte killen, men han drog på munnen ganska rejält i alla fall.
Och Hugo är normalt ingen kramis. Han har aldrig kommit fram och kramat vare sig mig eller sin far spontant. Han har nyss börjat acceptera att sitta i knä (men bara en kort stund).
Jag var så glad för mina solglasögon, för jag var väldigt blank i ögonen där bakom spegelglasen.

Ville bara skriva och berätta det. Hur stolt jag är över min Mr Empati. Hur glad jag är att jag får vara med om stunder som dessa.

Kram på er!

[hjhelena]

Underbart, Nya mamman

Idag frågade Joar:

Innan Fabian kom var vi tvillingar, vad är vi nu?

- Ja, syskon.

De är ju inte 2 längre, utan 3, Fabian är med i flocken! Jag blev allt lite blöt i ögat...

Kram H

[Fd Medlem]

Idag frågade Joar:

Innan Fabian kom var vi tvillingar, vad är vi nu?

- Ja, syskon.

De är ju inte 2 längre, utan 3, Fabian är med i flocken! Jag blev allt lite blöt i ögat...

Sötnosar! Så skönt att höra, speciellt för mig som tycker att jag bara hör elände om syskonrivalitet, jalusi och tjyvnyp. Och hela tiden hör omgivningen fråga "Hur gååår det? Finner sig Hugo i att inte ensam få all uppmärksamhet? Accepterar han sin lillebror?" Osv, osv.

Så måste jag bara få jäsa lite självgott (med ett varmt tack till AW och standardmodellen). Jag fick frågan av en bekant om inte Hugo vaknar när Herman skriker på nätterna. Hur jäkla dryg tror ni att jag kände mig när jag fick svara: "Han skriker inte på nätterna."??

(Därmed inte sagt att vi inte haft köriga nätter. Dock inte skrikiga. Stånk, stön, knorr, kräk, spänd bebiskropp som kämpar mot tröttheten, visst. Men inte skrik.)

Kram igen!

[kvacke]

Vad duktiga ni är Nya mamman!! Du är en riktig inspirationskälla.

Roligt med så mycket liv i tråden. Jag återkommer senare. Har en liten goding vid bröstet

Kram

[kattklo]

Jao här har det ju varit en hel del skrik, man inte vaknar kakan för det!
Och om hon vaknar, då ligger hon i sin säng i mörkret med sina rådjursögon, snuttis i munnen och myser. Tills hon somnar om igen. (Jag har spinkat )
Så ja, vad man märker vikken tös hon är, vår tjej,
Vikka resurser, vikken integritet, vikken styrka!

I dag har vi varit på Skansen hela famijen, träffade en gammal studiekamrat till oss båda vuxna, dejtställe liiiite bestämd med omtanke om dom mindre och det var huuuuuur trevligt som helst.
Solen! Mot en husvägg! Karla som älskade agressiva sjöfåglar och betonggrisar allra mest, allt var ljuvligt.
Tröttmössan Allan sov sin vana trogen bort hela utevistelsen. Bara den att utflykten varade 6h ist för 1 eller 2.. vad detta innebär för kvällen eller natten ska bli intressant att se.

[Fd Medlem]

I dag har vi varit på Skansen hela famijen, träffade en gammal studiekamrat till oss båda vuxna, dejtställe liiiite bestämd med omtanke om dom mindre och det var huuuuuur trevligt som helst.
Solen! Mot en husvägg! Karla som älskade agressiva sjöfåglar och betonggrisar allra mest, allt var ljuvligt.
Tröttmössan Allan sov sin vana trogen bort hela utevistelsen. Bara den att utflykten varade 6h ist för 1 eller 2.. vad detta innebär för kvällen eller natten ska bli intressant att se.

Skansen! Att jag inte har tänkt på det! Nu börjar det livet, fört Skansen, sen Grönan!!
Berätta, hur tyckte Allan att det var att sova ut hela dagen? Nattuggla?

Kram, kram

[miniz]

Det är härligt med syskon. Det pussas och kramas mycket här hemma. Max tyckte det blev lite intenst i början, men nu har han vant sig. Han ler mot sina storasyskon och diskuterar med dom. Han pratar redan franska, arreu! Med fransk r och allt. Hans pappa är fransk och i Frankrike är arreu det första ordet... Han säger ocksa aggaaa, som ju är norska! Flickorna har ocksa fransk r, det är ju mycket enklare. Det är härligt med nordnorska dialekt och fransk r

kvacke - mot gaser ska anis vara bra. Jag googlade pa anis, men hittade inget om babysar, kanske nagon vet... Men du kan ju dricka anis-te iallafall, det borde ju inte skada. Annars gäller det vanliga, det som ger dig gaser ger ocksa babyen gaser; lök, kal, bönor mm. Blabär är inte bra har jag hört (heller inte choklad och kaffe... )

Kram
Maria

[kattklo]

Nya mamman: Nä, det hände ingenting!
Allan var lika trött på kvällen och sov exakt likadant på natten dvs ett nattmål runt 1 och sedan ett uppvak runt 4 som dock inte beror på hunger. Morgon klockan 6 halv 7.

Så vi åkte in till sjukan i dag igen Herregud han sover ju bara!
Men nu var han kärnfrisk.

Våra kvällar, ja eller all vakentid, är sådär måste jag få gnälla lite.
Det enda som duger för Allan är att ligga i sin vagn, för att få honom att äta måste jag alltid lugna honom big time. Gå runt, läsa rytmiska ramsor i örat på honom...
Han orkar ingenting, inte var delaktig, inte sitta med vid matbordet, INTE byta blöja, inte ligga på filt.
Han vill liksom bara sova eller ligga ifred i sin vagn och glo.
Jag är fan ett frågetecken.

[Boris]

Hej på er!


Nu har vi kommir hem igen till Oslo (efter födsel i Sverige) som den lilla familj vi nu är. Hur kan bebis vara så söööt . Trevlig läsning om era små underverk och hur syskonen reagerar så kärleksfullt beskyddande mot er nya familjemedlem. Fällde med en glädje tår när man läser om dem. (hormoner?)

Kattklo: Tänker på dig och önskar er verkligen en smekmånad nu när han är frisk igen. En filosof redan som det låter på dig ligger han säkert i vagnen och filosifeserar om färgen på vagnen verkligen är brun som ni säger eller är den i verkligheten rosa, vem bestämmde att brun ska se ut såhär, osv...