Mina funderingar baserar sig på att han när han vaknar om natten snabbt börjar SKRIKA och det enda som hjälper är bröst (lathet?). Ibland kan pappa få honom lugn för en stund, men han vaknar snart upp igen och skriker ännu mer och är nästintill omöjlig att få lugn. Han sover än så länge med oss, alltså i egen säng, men i vårt rum. Är det "normalt" att de gråter så på natten? Vi har varit med honom till läkaren och inget fel har hittats (han växer inte "som han ska"). Han somnar själv i sängen på kvällen, utan desto värre problem. Därför undrar jag hur vi skall börja med buffning alt. vagning + ramsa, eftersom han inte hittills iaf haft några problem att somna på kvällen. Det är när han vaknar omkring 23-24 som det blir jobbigt. Han somnar vid halv åttatiden om kvällarna och hans morgon börjar omkring sex *snark*. HAn sover på tok för lite, men jag har inte vetat hur jag skall göra. Han är oftast mycket glad om dagarna och trivs för sig själv (oftast).
"Problem" nr 2 är att vår lägenhet är i tre plan och vårt sovrum ligger på tredje paln och hans kommande på första. Jag hinner alltså inte till honom så fort som jag kanske borde för att börja ramsa. På första plan finns bara ett rum + wc - inga möjligheter för mig att några nätter vila där någonstans alltså.
Undring nr 3. AVrför är det så viktigt att det är bara ena föräldern som sköter kurandet de två första nätterna och den andra de två följande?
Jag hade säkert fler funderingar, men jag kommer inte på dem nu. Halvt års sömnskuld gör sig påmind
Jag hoppas att någon kan hjälpa mig med mina funderingar så att jag blir säker på min sak och att sonen äntligen skall få börja sova...
Elle