5:te natten…vargar?

[Mata]

Jo, den ja...

Idag har dagslurarna funkat nästan perfekt och nu har jag lagt henne för kvällen, inte ett pip, efter ett till vällingrekord.

Igår fyllde lillskruttet 6 månader, det firade hon med att ta sig an ett nytt trick - nämligen ålning! (punktligt va?)

Det mystiska är ju det här att lite uppmuntran och påminnelser gör verkligen under. Det är ju som att när man själv känner sig säker så överför man detta till barnet, och när man själv tvivlar så går det sämre. Det är inte en statisk eller mekanisk process som vi människor funkar efter.
Någon som läst senaste numret av Vetenskapens Värld?
Det finns en intressant artikel om hur telepati nu är statistiskt och vetenskapligt välbelagt, det enda som ger forskarna huvudbry är att de inte har någon förklaringsmodell för detta som håller än.

[TorsMamma]

Igår fyllde lillskruttet 6 månader, det firade hon med att ta sig an ett nytt trick - nämligen ålning! (punktligt va?)

Hurra vad glad jag blir när jag läser dessa saker!!!! HURRA!!! =D> \:D/

[Mellansyrran]

Hej alla!

Efter en utflykt i obygden, där Miss M sov som en prinsessa i den lånade resesängen, är vi nu tillbaka i datorernas värld. För oss har det gått strålande. 7:e natten behövde jag inte ramsa en enda gång utan vaknade av att Miss M låg och sjöng och grejade i sängen. Hon tappade inte alls tålamodet utan verkade mycket nöjd med det hon höll på med. 8:e natten (inatt alltså) sov hon också bra. 06.15 vaknade hon och frågade lite om det inte var dags att vakna snart. En kvart senare fick jag för mig att hon "låg konstigt, snurrat runt, eller dylikt" så jag gick dit för att hjälpa henne. Oj, oj vad arg hon blev . Hon låg naturligtvis hur bra som helst i sängen utan att ha någon fot eller arm i kläm och så kom mamma och störde. Jättearg jagade hon bort mig och jag klämde i med en ramsa som fick henne att tystna efter en del grymtande och somna om. Typiskt att man ska gå och störa...

Idag ser schemat ut såhär:
07.00 Godmorgon
08.45 Sova 45 minuter
12.00 Sova 1½ timme
15.30 Sova 45 minuter
18.30 Nattslurk
19.00 Godnatt

I det stora hela fungerar schemat bra men det känns som om 11 h natt vore bättre med tanke på att hon ofta vaknar någon gång mellan 06.00 och 07.00 på morgonen. Ska fundera på det lite mer.

Det skojigaste med att nätterna börjar fungera är att min tjej är så glad. Nu kan vi verkligen busa innan läggning. Nu fattar jag hur "skrattet till gonatten" ska gå till. Tidigare har hon mest kikat på mig med ett snett leende och undrat vad jag håller på med. Förmodligen har hon varit dödstrött.

Hej och hå, nu ska här kokas potatis och oxfilé till nyårslunch.
/Mellansyrran

[Mata]

Gott nytt år!

För oss går det också ganska bra. Bara lite vargtimmesproblem, som hos er. Men jag tror på att hålla oss till 19-7 för det har funkat så bra med de andra.
Dagslurarna har också funkat bättre. Täcker nu vagnen med tyg under 2-timmarslunchen, det funkar förstås bättre. Jag hade nog lite men efter att ha blivit utskälld som bara den av en tant i Ryssland som tyckte jag plågade mitt barn när jag la ett tyg över vagnen (storasyster när hon var liten).

[duggan]

Haha vilket hemskt barnplågeri

[annawahlgren]

Absolut härlig läsning, Mellansyrran Jag blir så glad för både din och lilla barnets skull. Pris och beröm ska du ha {|=

Och vill du inte skriva ner din alldeles egna berättelse på "Livet efter kuren - en uppmuntran" Det skulle peppa och inspirera så många, och världen skulle få sig ett stycke litteratur dessutom O:)

[Mata]

Jaha... Nu kan nu skälla lite mer på mig... Jag står som ett frågetecken just nu och inte alls some den säkra ledningen.

Det är nu två veckor och två dagar sen vi påbörjade kurningen. Tyvärr så är det inte helt enkelt.
Vargtimmesproblem har vi haft hela tiden och det har aldrig hänt att hon sovit hela natten tills tiden då det är meningen att hon ska väckas (7), vaknar oftast 5.30.
Men mer oroande är att hon börjat vakna ofta på nätterna igen. Men det är ojämnt. För några dagar sen var det två nätter på raken med en massa uppvak, sen några vanliga nätter igen. Sen nu igen är det andra natten med uppvak, och ramsan har inte bitit, inatt har hon nu i skrivande stund varit vaken i 21/2 timme i sträck! Jag har till och med buffat, för hon har tidvis varit helt till sig.

Och det förvirrande för mig är det där… Det känns som att hon aldrig blivit riktigt trygg? Eller? Hon har ju sovit bra ändå de flesta nätter. Men hon blir inte tyst på ramsan de sista två nätterna. Och risken att jag öververktygat tror jag är liten, jag är snarare inne på det motsatta. Jag har oftast inte hört eller ingripit vid små läten om nätterna. Bara ramsat om ett rop pågått en stund utan att tystna av sig själv.
För det är väl tänkt att man ska backa och inte ramsa för minsta pip. Från SHN-boken om tredje natten står det ju: ”Den här natten ska det kunna hända att lille Gustav somnar om flera gånger alldeles för egen maskin. Därför är det tillåtet att avvakta en liten, liten stund innan du ramsar. Under förutsättning att han inte skriker, alltså skriker. Det ska han sluta helt med den här natten.”

I verkligheten så var det ju så att jag den tredje natten sov som en medvetslös och inte hörde henne förrän hon skrikit långa stunder och mellan varje gång (6 ggr den natten) somnade jag återigen om och sov som en sten osv. Inte särskilt betryggande antar jag… Men sen som sagt så gick det gradvis bättre, men det känns verkligen som vi missade ett steg i evulotionen. Som om vi aldrig kröp innan vi började gå. Borde jag börja om från början (träna ålning, sen krypning?).

Eller ska jag anta att hon egentligen vet vad som gäller, hon har ju sovit mestadels bra? I så fall skulle taktiken vara att vara lite snål med verktygen. Eller?

Hoppas ni förstår mig. Själv är jag inte på topp med en förkylning, plus att jag gått och lagt mig halv tolv igår kväll. Läste ett 20-sidigt kompendium om kalv-skötsel innan jag gick och lade mig vilket resulterade i att jag var helt säker på att det var kalven som låg och skrek och ville ha mjölk… Det tog ett bra tag för mig att fatta att det var mitt lill-skrutt i rummet bredvid…

[duggan]

Hejsan!

Om du tror hon missat hela grejjen med ramsan så backa då till natt 3 i huvudet, bekräftelse ramsa om så behövs, MEN jobba, jobba på med ramsan! Här måste du ta ledningen och visa hur det går till här i världen, DU ska förmedla det lugn hon frågar efter och det genom ramsan. INGEN buff, solfjäder och buff är härmed KRISVERKTYG, ok? Man kan tycka att ramsan inte "tar" men då får du jobba på en dialog mellan dig och lillskruttan, och ja det kan ta ett tag innan dialogen uppstår, men du är väl envisare än lilla fröken?

Lycka till!

//Malin

[Mata]

Ja, tack duggan... Ska nog göra detta... Hoppsan... Ja, du märker vad som hänt med min attityd. Ärs, är bara lite trött idag för jag sov nästan ingenting härom natten, inte lillskruttets fel. Jag som läste något intressant.

[duggan]

Hur har det gått inatt?

[Mata]

Duggan ...Den natten gick inte så bra...Men! Inatt sov hon hela natten, somnade utan ett pip (lite gurgel och prat). Dagslurarna verkar ha satt sig, senaste dagarna funkar de väldigt bra, särskilt 2-timmarslunchen på verandan.
Så det tar sig...

[duggan]

Ja men så härligt!

Mamma behövde nog den nattsömnen och lillskruttan likaså!

För att lillskruttan ska kunna göra framsteg så krävs det att dom ömma kan göra baksteg! Sant som det vara sagt!

Kramar Malin

[Mata]

Det är inte längre femte natten…utan 26:te…och fortfarande vargar.
Känner mig rätt uppgiven ibland.
Vissa nätter har hon sovit hela natten (några utspridda, aldrig två på raken.) Andra nätter vaknar hon då och då men svarar fint på ramsning med att somna om. Många nätter är som denna:
Vaknar 4, först lite ljud som jag inte bryr mig om, börjar skrika, jag ramsar och går ut ur rummet. Hon fortsätter skrika, inte intensivt men hon fortsätter i 45 min, med korta pauser (några sekunder, inte så länge att jag tycker att det behövs bekräftelseramsa), hon blir tyst, jag bekräftelseramsar och hon sover i någon halvtimme. Sen samma sak igen fast nu var hon vaken i 20 min och somna sen om.

Jag går inte in och bökar med henne och buffat har jag inte gjort sen den där natten som vi sa var en repris på tredje natten, alltså som jag ”missade” om någon minns (sov som en stock och var sen med att ramsa vid uppvaken). Det verkade som en bra strategi att backa och göra så, men i verkligheten så gick det inte att backa bandet. På något sätt är vi där vi är och att backa och börja buffa vid ”kris” funkade inte. Det är faktiskt inte heller några panik-skrik hon ägnar sig åt, utan oftast en jämn klagolåt om ni förstår…

Det känns som att hon fattat att på natten sover man och inget händer, men att hon ändå inte känner sig trygg?
Jag får lite känslan av att det är så här det kan bli med 5-mm…
För där vi nu befinner oss så är det ju meningen att man ska ha backat rejält. Ingen buffning eller rams-underhållning, eller hur… men samtidigt kan man väl inte bara helt skippa all ramsning och bara göra ingenting?

Jag tycker alltså att jag absolut inte ägnar mig åt någon underhållning, har ingen träskkänsla…Men …tja, vad tror ni`?

På dagarna funkar det för det mesta jättebra. Hon har börjat äta som en häst och är lugn och glad och nyfiken.
Vi följer schemat, sällan marginakvartar ens.

Giv mig styrka! (Ska nu väcka, klockan strax 7)

[duggan]

Hejsan.

Vargtimmesuppvak är väldigt vanligt så här i början och här kommer en handlingsplan för att få bukt på det.

1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna(inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter han? Om han blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter honom sedan vara. Om han fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills han blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick 7, stäng av den och gör GLAD morgon.

2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hans protester, sätt på musik utanför hans rum i en volym som överröstar hans protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hans protester avtar. När han tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.

3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hans protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör han att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på sonen. Kryp i säng igen när han somnat. Gör som ovan med glad morgon.

Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover han nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara sonens frågor på ett betryggande sätt som ger honom signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".

//Malin

[duggan]

Oj byt ut alla han mot hon