Hej
Tidigare i våras var jag aktiv användare av forumet då vår dotter inte ville krypa. Nu springer hon Men nu har jag börjat fundera på hennes tal...
Johanna var mycket tidigare att jollra och ljuda än sin storasyster. Vid ca 7 mån. "sa" hon te-te, ba-ba, pa-pa. Vid 9 mån.kom "mamma" klart och tydligt och efter hand kom "tack", "kocka" (klocka), -lmaa (Vilma, farmors hund) och en massa annat ljudande av olika stavelser.
Efter aktiv träning började hon krypa då hon var ca 10,5 mån. Hon kröp mycket fastän hon började träna på att stiga upp vid 11 mån. Vid 13 mån. började hon ta sina första staplande steg utan stöd, men man kan säga att hon var 14 månader när hon började gå "på riktigt" utan stöd. Att följa ett barns utveckling är ju det mest faschinerande man kan få vara med om, så man är ju helt uppslukad av utvecklingen...
Plötsligt en dag kom jag på att hon inte sagt ett enda ord (inte ens "mamma") sedan hon började prova på hur det var att stå och gå
Nå, sanningen att säga så var jag inte alls stressad över det, för storasyster stampade alltid på stället med talet när hon utvecklade nå't nytt motoriskt, men nu tycker jag att hon nog skulle kunna börja prata på nytt. Visst säger hon "mamma" och "pappa" nu igen och lite har "tack" också kommit tillbaka, men det går mycket långsammare än jag hade trott.
Så, summan av hela kardemumman och allt mitt svamlande - min fråga är:
Skall vi börja krypa igen för att snabba på hela pratprocessen
Talet som försvann...
Hej ancsa
Det här är en fråga jag inte känner mig kompetent till att svara på.
Men det jag kan säga är att ålningen (med magen i golvet) utvecklar något i språksenteret i hjärnan. IAHP har sett många språklösa utveckla språk efter att de har börat åla efter fastsatt program.
Jag kan alltså inte råda dig i detta fallet. Det folk ju brukar säga är att motorik och språk utvecklas "efter varann", och att de tidiga snackarna går senare än de som är tidiga med att gå. Kanske är det så i erat fall?
Kram, Hege
Det här är en fråga jag inte känner mig kompetent till att svara på.
Men det jag kan säga är att ålningen (med magen i golvet) utvecklar något i språksenteret i hjärnan. IAHP har sett många språklösa utveckla språk efter att de har börat åla efter fastsatt program.
Jag kan alltså inte råda dig i detta fallet. Det folk ju brukar säga är att motorik och språk utvecklas "efter varann", och att de tidiga snackarna går senare än de som är tidiga med att gå. Kanske är det så i erat fall?
Kram, Hege
Hej Hege!
Tack för ditt svar. Det kan nog vara så. Jag har ju läst och hört att motoriken och språket inte utvecklas samtidigt och då det ena tar ett steg framåt så står det andra på stället. Och i sanningens namn så är jag ju inte orolig - hon har ju pratat! Skulle det vara så att hon inte sagt ett ord innan hon började med det motoriska, så skulle jag ha gjort något tidigare. Men som sagt, det verkar vara på kommande igen, lite åt gången. Tror vi ska läsa lite mera sagor, bara hon skulle ha ro att sitta stilla
Tack för ditt svar. Det kan nog vara så. Jag har ju läst och hört att motoriken och språket inte utvecklas samtidigt och då det ena tar ett steg framåt så står det andra på stället. Och i sanningens namn så är jag ju inte orolig - hon har ju pratat! Skulle det vara så att hon inte sagt ett ord innan hon började med det motoriska, så skulle jag ha gjort något tidigare. Men som sagt, det verkar vara på kommande igen, lite åt gången. Tror vi ska läsa lite mera sagor, bara hon skulle ha ro att sitta stilla
Re: Talet som försvann...
Hej ancsaancsa skrev:Efter aktiv träning började hon krypa då hon var ca 10,5 mån. Hon kröp mycket fastän hon började träna på att stiga upp vid 11 mån. Vid 13 mån. började hon ta sina första staplande steg utan stöd, men man kan säga att hon var 14 månader när hon började gå "på riktigt" utan stöd.
Plötsligt en dag kom jag på att hon inte sagt ett enda ord (inte ens "mamma") sedan hon började prova på hur det var att stå och gå
Fastnade för derra rader eftersom jag känner igen det hos min egen dotter. Fast hon var ännu senare än din med motoriken. Kröp (efter mkt träning) vid 12 månader och gick först vid 17,5 mån. Under denna period "försvann" talet nästan helt.
Idag är hon 2 år och 3 mån. Först nu de sista veckorna har talet börjat komma (tillbaka). Hon använder de ord hon kan och införlivar nya nästan dagligen. Det är både två, tre och fyrordsmeningar som kommer "Å dä ä mamma å dä ä pappa å dä ä dy" (dy = du = hon själv... )
Oavsett språket har vi hela tiden fortsatt att ge möjligheter till utveckling i form av mycket böcker, bilder, pussel, ritmaterial, sånger, träna färger, ordbilder etc.
Hur gammal är din dotter idag
Hälsningar från Nancy
Hej Nancy!
Kul att höra av andra som har samma erfarenhet.
Vår dotter är nu 17 månader, sitter just nu här bredvid och ritar på ett papper och använder sitt favoritord "åhåå" vartefter hon ritar nya fina krusiduller
Orolig har jag som sagt aldrig varit, för hon har ju pratat, så jag tycker inte att det bara skulle försvinna sådär. Sen får man ju nog se sig själv i spegeln också, för nu använder hon hela tiden "öh, öh" och pekar med handen på det hon vill. Tyvärr (!) lär man ju sig vad hon menar, då hon pekar på skåp och lådor o.d. och så ger man henne det hon vill ha. Mycket sällan försöker man få henne att på något annat sätt uttrycka det hon vill ha sagt. Storasyster är väldigt intresserad av pussel och spel och därmed är Johanna också hela tiden med då det spelas och plockas, vi sjunger också mycket och hon kan faktiskt nynna melodin till "Bä, bä vita lamm" och "Gubben Noak".
Kul att höra av andra som har samma erfarenhet.
Vår dotter är nu 17 månader, sitter just nu här bredvid och ritar på ett papper och använder sitt favoritord "åhåå" vartefter hon ritar nya fina krusiduller
Orolig har jag som sagt aldrig varit, för hon har ju pratat, så jag tycker inte att det bara skulle försvinna sådär. Sen får man ju nog se sig själv i spegeln också, för nu använder hon hela tiden "öh, öh" och pekar med handen på det hon vill. Tyvärr (!) lär man ju sig vad hon menar, då hon pekar på skåp och lådor o.d. och så ger man henne det hon vill ha. Mycket sällan försöker man få henne att på något annat sätt uttrycka det hon vill ha sagt. Storasyster är väldigt intresserad av pussel och spel och därmed är Johanna också hela tiden med då det spelas och plockas, vi sjunger också mycket och hon kan faktiskt nynna melodin till "Bä, bä vita lamm" och "Gubben Noak".