Dop eller namngivningsceremoni?

[Gäst]

Båda mina barn är döpta. Jag har en kristen uppväxt men lever inte särskilt kristet nu för tiden
Men jag tycker att alla ska vara välkommna att döpas, oberodende om den övriga familjen lever enligt kristna läran (vad nu det är, nuför tiden )

Jag vill kalla mig själv kristen, för att jag är döpt, och för att jag någonstans ändå vännt mig till gud, till och från så jag vill gärna att min son också ska vara välkommen i kyrkan

uppfostras kristet som den gamla skolan förespråkade är inget jag tycker är bra, den äldre kristna fostran är byggt utifrån är skuld och skam. Och den vill jag inte befatta mina barn med.
där är jag väldigt mycket inne på LO:s linje, om goda kärleksfulla männsikor fria från skuld och skam som jag tror kan forma våran något modifierade kristna uppfostran .

[Ebbab]

Intressant diskussion!
Och vad lätt att kunna hålla med flera olika tyckare - tyder på att frågan inte är svart eller vit, att det inte finns ett rätt eller fel...

Vi har döpt våra söner i kyrkan, just för att vi har en kristen grundsyn. Vi är inte kyrksamma, deltar inte aktivt i kyrkliga aktiviteter men både min man och jag har ändå en grundtro som ger oss en trygghet i livet.

Jag tycker visst att man kan döpa sitt barn i kyrkan fast man inte känner sig särskilt kristen. Huvudsaken är att man delar den kristna grundsynen, och det viktiga är ju att man faktiskt har funderat över saken. För det handlar ju inte bara om att man får ett medlemskap i Svenska kyrkan som man lät går ur om man vill. Döpt är du för alltid (jo, du kan ju konvertera oxå förståss) och jag tror att många troende inte tycker att man klipper dom banden så lätt .

Jag minns när jag själv konfirmerades. En kille var inte döpt när han började läsa utan gjorde det under tiden. Men sedan konfirmerade han sig ändå inte för han kände att han verkligen behövde mer tid för att kunna se sig som kristen. Mycket moget av en 15-åring. Jag kan ju tycka att konfirmationen borde komma senare i livet numera när man är barn lite längre än förr.

För konfimationen är ju till för att följa upp dopet - att svara på frågan om jag verkligen vill fortsätta den väg som mina föräldrar valde åt mig.

De "tvingade" barnen att läsa men inte att konfirmeras. Tyckte jag var ett bra val. Man kan ju inte välja innan man vet och att kunna välja bort kräver ju kunskap.

Tycker jag var ett klokt val också!

[Siobhan]

Ja, visst är det så Siobhan, om man nu tolkar det bokstavligt. Men dop, bröllop och begravning tillhör också Svensk tradition. Och vi är ett kristet land med kristna traditioner även om många av oss inte på något sätt är religiösa.

Vi läser inte bibel eller går i kyrkan på söndagar, men vad är att vara kristen och att uppfostra någon till kristen? Att lära sina barn att vara goda medmänniskor, kärleksfulla mot andra tycker jag är en stark grundläggande del i kristendomen, utan att jag för den delen behöver vara övertygad om att Jesus eller Gud finns på det sätt som det står beskrivet i bibeln.

Som jag skrev tidigare så döpte vi vår dotter av olika skäl. Men kanske framför allt för det som står ovan, att det är en tradition. Jag anser inte att jag är en lögnare för det!

/LO

Jo jag läste dina skäl till varför du ansåg att det var ok för dig att döpa ditt barn trots att du inte är troende. Dvs att det blev billigare med festen pga gratis lokal, släkten förväntade sig det samt att det senare skulle bli ett mindre steg om barnet väljer att konfirmera sig. And I can't say that I blame you. Svenska Kyrkan idag är faktiskt mer som någon slags fritidsklubb för vuxna, det finns till och med präster som inte tror på Gud. Så hur kan man begära att en icke-troende ska vara ärlig när inte ens prästerna är det? Eftersom jag är kristen själv finner jag det dock lite underligt att människor vill nyttja kyrkan utan att vara troende. Ungefär som en person som kommer till fotbollsträningen utan att tycka om fotboll och insisterar på att spela boule på fotbollsplanen istället....det förstör liksom lite för de andra som är där för att spela fotboll. Prästen som tillåter icke-troende att gifta sig, döpas, konfirmeras, begravas i kyrkan är som fotbollstränaren som tillåter någon spela boule istället för fotboll i mitten av planen. Det jag försöker säga är att jag förstår din synvinkel på det hela och jag förstår varför du valde dopet i kyrkan, men jag tycker inte att prästen borde ha tillåtit det hela. Men men, inte mycket man kan göra åt det hela antar jag, annat än att konvertera till en mer seriös kyrka...vilket jag redan har gjort, så kan Svenska Kyrkan fortsätta med sina låtsascermonier, för det är ju inte på riktigt om ingen tror på det...eller?

[ulrikaj]

Hej
Jacob är döpt i kyrkan men Liw ska vi döpa av riktig präst här hemma.Har nu stort hus och trädgård så alla kommer att få plats.Det blir nästa lördag så det är att hoppas på skapligt väder iallafall.

[ulrikaj]

Ps.
Jag är inte troende heller men tror trots allt på något.För mig är det ändå en del av livet att tex konirmeras(felstavat)döpas,begravas mm.