2:a natten

[Otto]

Hej,

Har precis kört andra natten med en ettårig tjej. Började som vanligt med samma rutin som tidigare och avslutade den med lätt buffning så hon slappnade av. Gick sedan med ramsan. Det tog väl nån sekund innan hon var på fötterna och började reagera. Ramsan biter, men hon frågar sedan direkt igen och än värre än innan. Trots att jag avvaktar slutar hon inte. Ramsar igen och den biter en kort tid och sedan frågar hon ännu mer än innan. Nu hulkar hon.

Ska jag då gå in och buffa? Är det inte risk för att hon skriker mig till sig då?

[JH]

Du är bara inne på andra natten än, så om du anser att hon är ledsen så tycker jag att du kan gå in och buffa. Om hon inte är ledsen utan arg, sur etc. så ramsa och avvakta sen lite för att se om hon kanske löser det här själv och lägger sig ner till slut. Var dock noga med att lyssna så att hon inte blir ledsen, det är väldigt viktigt. Du har ju precis börjat och hon har inte helt fattat vad som gäller än, och då är det viktigt att hon känner att du finns där och kan lugna henne om det verkligen behövs.

[Otto]

Tack för ditt svar JH. Du har så klart rätt. Andra natten och förvirringen är total, "Va, menar han allvar? Ska man verkligen somna själv?"

Jag känner dock att jag är lite rädd att jag ska fastna i buffningen. Sist vi kurade fastnade vi i vagningen och omkurning krävdes.

Något tips för att hitta den gyllene balansen mellan att inte låta henne bli lessen och inte fastna i buffningen?

Tack
Otto

[JH]

Jag tyckte att det VAR svårt i början Man lär sig allteftersom, och därför tycker jag, men det är ju bara min åsikt, att man de första 2 nätterna hellre ska gå in liiiite för ofta om man är osäker (men inte gå in stup i kvarten så klart). Då vet man liksom att barnet vet att man är där och känner att man lämnar det.

Sen, gäller det ju att backa, backa, backa. Jag tycker att jag efter ett tag (nån vecka??) lärde mig att ganska väl höra om hon var ledsen eller arg/sur, eller om det var tröttgnäll som innebar att hon var på väg att somna. Men det kommer ju inte direkt, inte för mig i all fall.

Du verkar ju medveten om att du kan fastna i buffning, och då vet du ju vad du inte ska göra! Försök lita på din egen känsla och även på att ditt barn KAN klara upp vissa kriser själv, utan att du buffar och ramsar stup i kvarten. Jag tror nog att du vid det här laget kan höra när du behöver ingripa och när du kan vänta nån minut till...