Orkar inte med tjutandet.....

[Mamma J]

Nu har jag fått bekräftat att jag är en dålig mamma åt min son. Tack Anna. Det är det jag befarar och känner därför vanmakt i min situation. Så i min tankevärd finns nu inte en framtid för min son med mig som mamma. Det är bättre att låta vårdnaden övergå till hans pappa som mår bättre och har ett annat tålamod.

Om tjutandet beror på mig så är det ju bra om jag håller mig borta från honom. Vill ju inte sätta ut honom i skogen till vargarna om det är det jag gör.

MEN jag trodde att det var meningen att låta den lilla älsklingen vara med....inte i diskvattnet utan liggandes på mage på bänken, kanske en diskborste att undersöka. Alternativet är att han sitter i en bärsele och har då världens bästa utsikt på diskvattnet.

Jag har nog svårt att förstå hur jag skall vara som mamma och jag kanske är olämplig som en sådan.

[Nancy]

Mamma J:
Jag tycker att du skall ta en kopp kaffe, ett djupt andetag, sätta dig bekvämt och sen läsa Annas inlägg igen och sen en gång till. Låt din känsla av otillräcklighet förpassas bort en stund och LÄS med öppet sinne. Det kan vara den viktigaste läsning du någonsin ägnat dig åt.

Hälsningar från Nancy

[Gäst]

Anna Wahlgren: Du skriver så genomgripande och tänkvärt, jag blir så förundrad över din träffsäkerhet och ditt engagemang och din välvilja,
Det bara osar en genuin kärlek till barnen genom cyperrymden här.

Mamma J: De råd du jusst fått av AW, kan mycket väl vara det bästa råd du någonsin fått. Varje ord var sant
Och du fick även ett svar på var tjutandet kan tänkas komma i från. Och det bör du ta till dig.
Så fulländat svar kommer du aldrig någonsin komma att få, jag vädjar om att du ska till dig varje ord.

Ingenstans har du fått bekräftat att du är en dålig mamma, det är det ingen som säger,
Men du måste ta till dig råd för att din situtation ska bli bättre.

[annawahlgren]

Tack, sonica Tack, Nancy

Nu har jag fått bekräftat att jag är en dålig mamma åt min son. Tack Anna.

Fick du inte barn alldeles nyss Varför är det så viktigt att det ska vara synd om dig

Skulle du kunna tänka dig att läsa "Kärlekens gåva" Den finns i Barnaboken (första kapitlet i blocket Fostran, femte delen) men också här på hemsidan. Kanske kan den påminna dig om ett och annat

Annars, apropå citatet ovan, vill jag bara säga som Ulf Adelsohn sa en gång till en ovanligt tjatigt lomhörd journalist:

"Antingen VILL du inte förstå. Eller också är det något annat fel."

[Antonias mamma]

Hej Mamma J!

Som flera andra redan påpekat här så hoppas även jag att du läser Annas inlägg igen, eftertänksamt och med öppet sinne. Du kommer aldrig att få bättre hjälp och det är inte kritik mot dig utan konkreta råd på hur du ska kunna förbättra er situation.

Men så vill jag också påpeka en annan sak. Det låter faktiskt som om du kanske åkt på en depression. Du ska inte gå omkring och må dåligt, vara orkeslös osv. Sök hjälp - för det finns hjälp att få! Du måste ta dig själv över ytan först för att kunna börja njuta av din son. Och den här tiden kommer aldrig mer tillbaka - så dra inte ut på det, utan skynda. Kräv att få en läkartid direkt. Om en vecka kan du må så mycket bättre!

[Åse]

Mamma J, instämmer i det Nancy och Sonica skriver: du har fått mycket goda och värdefulla råd av AW ovan. Du har ju letat upp detta forum och orkat skriva och läsa och det är strålande, så bestäm dig nu: det här ska du fixa! Om du känner att du bara vill kravla djupare och djupare ned mot botten och inte orkar ta tag i saker - då måste du söka hjälp för egen del (som flera ovan varit inne på). Det kan vara en förlossningsdepression och då behöver du hjälp. Hjälp dig själv att ta den hjälpen nu. Och var inte ledsen över att AW inte ger dig DEN hjälpen, för hon har barnet i fokus och du har fått otroligt viktig hjälp med hur du ska komma vidare med lille J. Gläd dig åt att du har en tålmodig, utvilad man - han ska tas i bruk! Ni är två om glädjen och ansvaret med ert barn, så se till göra det här tillsammans. Varmt lycka till. Åse

[Åse]

Skrev samtidigt som Antonias mamma!

[Lua]

På forumet Klagomuren kan du ventilera dina egna bekymmer och få styrkekramar och peppning!

Annas ord är så kloka och de inger sådant HOPP! Du kan!

Stor kram från Lua.

[septembersnö]

Hej
Oj. Vad jag känner igen mig i dig och min äldste son i det du skriver om din. Jag hade en förlossningsdepression men det förstod jag inte förrän långt senare. Min pojke tjöt som en siren, som ett larm i min egen privata lägenhetsbrand och det slet i allt jag hade av nerver och huvud. Visst finns det mer intensiva barn än andra. Och jag är glad att han var ett sånt så att jag riktigt förstod att nu går det inte längre.
Jag vrålade tillbaka mot honom en dag, skrek att jag inte orkade och att jag ångrade alltihop. När pappan kom hem från jobbet den kvällen lämnade jag bara över pojken och sa att nu var det hans tur.
I samma veva upptäckte jag att jag var gravid igen igen men det är ju en helt annan historia...
Jag var sjukskriven i åtta månader. Pappan var föräldraledig. Och barnet var fortfarande ett intensivt barn. Och allt mera ett glatt och nyfiket sådant också. Vi närmade oss varandra långsamt och utan krav.
När nästa barn kom hade jag läst Barnaboken och anknöt till båda pojkarna på samma sätt och på samma gång. Storebror var ett år men det var inte alls för sent. Snart fyller han tre år och fortfarande är vår tillhörighet ett mirakel för mig medan lillebror och jag fick en självklar relation från början.
Kan du lämna över ett tag? Kan du koncentrera dig på att börja må bra med dig själv och sen komma tillbaka som efter en resa? Din pojke kommer att finnas kvar för dig. Men just nu behöver han kanske någon som är självklar med honom, som är glad och nyfiken tillsammans med honom.
Om du inte kan lämna över så är det klart att du klarar er ändå. Men desto viktigare då att strukturera. Att verkligen se till att du har dina egna stunder och att du vet när de börjar och slutar.
Jag ville egentligen bara säga att jag förstår hur du mår. Och att det din son försöker säga är viktigt men att det inte alls handlar om att du är en dålig mamma.
Kram
Anna

[Mamma J]

Tack Septembersnö!

Så skönt att höra dina ord. Att det finns nån mer som råkat göra bort sig totalt i mammarollen...med en illtjutande liten parvel.Också skönt att höra att det kan vända, att det inte behöver bli så igen med nästa barn (om det blir nåt).

Vet att jag har en depression som lurar hela tiden, men visste inte att det är på grund av mig som han tjuter.....

Har försökt med alla medel idag att få honom socialt delaktig, strukturerat dagen, följt hans schema slaviskt...men ändå kommer tjutet men mest när han blir trött ca 30 min innan sovstunden.....Det är dock så jobbigt att jag har så svårt att inte gråta eller skrika av ren desperation när han håller på som värst......

innan läggdags är det som värst, strular med bröst/flaska, illtjuter när pyamasen skall på, kinkar hela tiden.....men somnar gör han 19:00 piiip. Vet inte om jag skulle behöva ge honom en powernap någon gång på kvällen....

Han har också börjat vakna kl 06 istället för 07...men har inte tagit upp honom förrän kl 07

[Lua]

Nog tjuts det här också, i perioder! Rakt ut, högt och tydligt Ibland av glädje, ibland av frustration, ibland av trötthet och ibland av otålighet - var är MATEN, mamma?!! Däremot har tjutandet olika effekt på olika mammor vid olika tidpunkter, om man säger! För dig, i din sitution just nu, blir tjutet en plåga och du upplever barnet som jobbigt. Liten tjuter inte för att vara till besvär utan för att meddela sig med omvärlden.

Det är ju vår uppgift att förebyggande tillgodose spädbarnets behov. Och idag har du jobbat på bra med det! Hur ser erat schema ut?

Kram Lua.

[Mamma J]

Vårt schema:

19-07 sova natt
07-07:20 mat...ammar i sängen båda brösten
07:20-07:45 morgontoalett, mys med pappa innan han går till jobbet
07:45-08:15 ensamlek i sängen med mobil och leksaker
08:15-08:45 läser tidningen med mamma (ligger på bordet med en egen tidning som han ivrigt kraffsar i och smakar på), bäddar sängen, ligger på golvet i badrummet när mamma duschar.
08:45-9:30 sova ute
9:30-10:15 mat....gröt, ersättning på flaska eller bröstet
10:15-11:30 social delaktighet?! diskar, tvättar, lagar lunch till mamma, leker på golvet
11:30-13:30 sova ute
13:30 mat puré och bröstmjölk eller ersättning
14-15:30....utepromenad eller andra hushållsgöromål. Leker en stund i babygym
15:45-16:30 sova
16:30 mat bröst eller ersättning
röjer i köket, umgänge....sjunger, läser bok mm
18:00 bad, massage och pyamas
18:30 nattslurk
18:50 skrattet till gonattet......
19 sooooooov nuuuuuuu luuuuugn och tryyyyyygg


så kan det se ut en vanlig dag när mamma J mår bra och lille J inte tjuuuuuuter......och kinkar......
och...han får alltid mat och mat och mera mat....tills det sprutar ur hans öron

[annawahlgren]

Tack, Lua Tack, septembersnö - det var väldigt, väldigt vackert skrivet, insiktsfullt och klokt, stödjande och befriande.

Läs och lär, mamma J

[TorsMamma]

Hej Mamma J,

12-45-2-45 = 15,5 timmar sömn. Vid 5-6 mån är det 15 timmar som ni vill ha.
Skvallrar om att vi böt till 12-45-2-20 (15,05), men att det går också bra att ha 12-45-1,5-45 (15) om det passar bättre.

[Mamma J]

Lille J har ikväll strulat mer än vanligt....ville inte ha bröstet....fick då flaska men drack bara lite och skrek...vände sig åt bröstet och vill ha tutte.....sedan släppte han bröstet igen och höll på så....blir helt färdig!! VAD GÖR JAG FÖR FEL?! Måste få handfasta råd vad jag skall göra.....Jag har gott om mjölk i bröstet och det är inte så att det inte rinner till.....