Arg vid stör.

[father of sons]

Våra pojkar sover ihop sen alltid, nästan. De sover fantastiskt bra ihop! Dock så blir Sonen (19 mån) väldigt störd och har alltid blivit, om vi går in av någon anledning (sjukdom, mardröm). Han blir rosenrasande! Milt sagt.

Ni andra som har fler barn och har en älskling som denna, hur har ni gjort? Tänkt? Erfarenheter? Tankar?

Just nu känner jag att det inte är så roligt för någon. Alls. Han blir störd och gapar (länge), Sonen den äldre ligger och försöker sova under detta vrål. Vi har medvetet väntat med att flytta in yngsta Sonen (4 mån), trots 12 h-natt i 1½ månad.

Tankarna som far i mitt huvud är:
Han borde få sova själv i ett rum där han ej störs.
Flytta in minstingen till stabila 3-åringen.

Men.. då hugger det till i hjärtat. Vadå? Ska min 19-månaders-lilla-älskling sova själv?! Vi vill att de ska sova, tryggt tillsammans och höra varandra snusa . Våra barn har inte egna rum.

Så, ni Alla, hur tänker ni?

/ Mamman till sönerna

[septembersnö]

Hej!

Här har vi det ganska exakt likadant, förutom att det är Storebror som har det svårt med att bli störd. Vi satte upp ett draperi, mörkt och ganska tungt, runt hans säng och det har hjälpt väldigt mycket.

Hoppas det ordnar sig. Jag tyckte heller inte om tanken på att de skulle ligga ensamma i varsitt rum och sova.

[Nancy]

Hej mamman till sönerna

Hur går det med sovandet

Kram från Nancy

[father of sons]

Tack för svar, Septembersnö!
Tackar som frågar, Nancy!

Vi beslöt oss för att backa bandet lite och köra in ramsan som om det vore en introduktion . Alltså redan vid läggning x 4, bekräftelseramsa vid tystnad. Övertydligt. Alltid sista ordet!

Vi har ej behövt gå in av någon anledning sista tiden, så jag vet ej hur det skulle gå med hojtandet nu, efter denna mini-kur.

/ Mamman till sönerna

[Fjällfolket]

Vi har ej behövt gå in av någon anledning sista tiden, så jag vet ej hur det skulle gå med hojtandet nu, efter denna mini-kur.

=D>

/Fjällmor

[Nancy]

Hej

Vill likt fjällmor instämma i beundrande visslingar

Låter som om er plan var förträfflig

Kram från Nancy

[annawahlgren]

:Dock så blir Sonen (19 mån) väldigt störd och har alltid blivit, om vi går in av någon anledning (sjukdom, mardröm). Han blir rosenrasande! Milt sagt --- och gapar (länge). Sonen den äldre ligger och försöker sova under detta vrål.

Här har nog smugit sig in en skopa "synd om lilla älsklingen som säkert blir störd"-syndromet, är jag rädd

Men det är ju inte synd om honom. Han kan sova lugnt. Han ska bara ramsas tyst och få klart för sig att det här, vad det nu är som gör att ni springer in på natten, inte är hans problem. Anlägg en Saklig Attityd, och ganska bestämd också, med en ton i ramsan som säger: "Sköt du dina egna affärer så sköter jag mina."

Barns beskyddarinstinkt är stark, och från början vaknade han säkert för att han undrade om någon var där och sköt vaegen eller om han skulle behöva göra det själv, vilket han ju per definition inte kan. Men nu låter det som om han har fastnat. "Å, det är säkert synd om mig! Det verkar så!" Buhuuu

Ta ur honom det. Säg ifrån. Bort med synd-om och in med saklighet, raka rör och krokiga bananer. Inget tjafs.

In med minsta lilla älsklingen också på stört, tycker jag

Vilken tillgång för dem. Vilken lycka

[father of sons]

Men det är ju inte synd om honom. Han kan sova lugnt.

Det är verkligen inte synd om honom! Någonstans. Alls.

Han ska bara ramsas tyst och få klart för sig att det här, vad det nu är som gör att ni springer in på natten, inte är hans problem. Anlägg en Saklig Attityd, och ganska bestämd också, med en ton i ramsan som säger: "Sköt du dina egna affärer så sköter jag mina."

Japp, precis det har vi sysslat med. Länge. Ingen borde vara rädder för vargar där inne längre.

Ta ur honom det. Säg ifrån. Bort med synd-om och in med saklighet, raka rör och krokiga bananer. Inget tjafs.

Precis så har vi känt och kört på! Utan större framgång.

Älsklingen har helt klart fastnat (eller vi).
Vi fortsätter på samma linje.

Tack!

/ Mamman till sönerna

[annawahlgren]

:Precis så har vi känt och kört på! Utan större framgång.

Älsklingen har helt klart fastnat (eller vi).

Ja. Och då måste man - ni - gå vidare. Han gör det inte åt er

Så lite större framgång vill vi se

Målet för ögonen, större bokstäver, mindre (eller inga alls) frågor, mer bastant punktsättande.

Dra tillbaks öronen och ge besked. Goddag-yxskaft.

Lyssna (på det här stadiet) kan man göra på dagarna...

[father of sons]

Så lite större framgång vill vi se

Målet för ögonen, större bokstäver, mindre (eller inga alls) frågor, mer bastant punktsättande.

Dra tillbaks öronen och ge besked. Goddag-yxskaft.

Rapport:
Sonen gråter nu vid varje läggning .
Vi sa att vi utvärderar efter en veckas bastant punktsättande.
Det har fortfarande inte behövts gå in på natten, så vi vet inte om det skulle vrålskrikas då.

/ Mamman till sönerna

[Nancy]

Hur gör ni vid nattningen Har det ledsna fortfarande något att göra med att han blir störd och i så fall av vad

Annars tänker jag 19 månader = förtrots Världen gungar under barnets fötter och det kan ju påverka insomnandet.

Kram från Nancy

[father of sons]

Hej, Nancy!

Det här "störet" har funnits med längre än nu i förtrotsen. Visst har vi en förtrotsare, men "störet" är sig likt.

Det ledsna nu vid läggningarna började direkt när vi satte igång med större bokstäver och bastant punktsättande.

Nu bestämde jag mig för att bara lägga utan punktsättande ramsor och det är knäpptyst i rummet ! Så "störet" kanske är ramsan ?

Rapporterar vidare!

Kram,
Mamman till sönerna

[father of sons]

Förtydligande:
Sonen är inte ledsen när vi lägger honom. Det ledsna drar igång med ramsan. Han gråter alltså inte under själva läggningen, då är allt bara finfint (tack och lov).

/ Mamman till sönerna

[annawahlgren]

:Dock så blir Sonen (19 mån) väldigt störd och har alltid blivit, om vi går in av någon anledning (sjukdom, mardröm). Han blir rosenrasande! Milt sagt.

Ack ack, jag trodde det var nattliga "fastnade" protester det handlade om, inte milda läggningar Felåt

Glad att allt verkar lugnt och skönt (igen)

[Nancy]

Tar mig friheten att spåna lite...

Måste ramsan ske så bastant Kanske nån gyllene medelväg

Märkte med Leia runt 18 månader att det behövdes lite mer "duttande" runt nattningen. Hårfin balansgång här och varning för att det lätt breder ut sig till kvällsunderhållning där kluriga små barn snabbt ser till att det utökas

Det vi gjorde var att börja säga godnatt till lamporna efter Leias önskemål om ordning samt pussa/gosa några sekunder extra. Vi lät även Leia gå själv till sängen efter att tidigare ha burit henne dit.

Som sagt, spånar bara. Hoppas att fler svarar

Kram från Nancy